Filip (Philipp) den ädelmodige, landtgrefve af Hessen, föddes d. 13 Nov. 1504. Han efterträdde 1509 sin fader, Vilhelm II, under sin moders förmynderskap och öfvertog sjelf regeringen 1518. I förening med kurfurstarna af Trier och Pfalz besegrade han, 1523, Frans von Sickingen. 1525 tog han del i bondekrigets undertryckande. Redan 1524 förklarade han sig för reformationen och införde den 1526 i Hessen. S. å. afslöt han Torgau-skyddsförbundet med kurfursten Johan af Sachsen. 1527 grundlade han i Marburg det första evangeliska universitetet och föranstaltade derstädes 1529 religionssamtalet mellan den tyska och den schweiziska reformationens anhängare. I riksdagsförhandlingarna i Speyer (1529) och Augsburg (1530) tog han verksam del. 1530 bildade han det schmalkaldiska förbundet mellan protestantiska riksständer. Efter protestanternas nederlag i Mühlberg 1547 underkastade han sig kejsar Karl V, som trolöst lät qvarhålla honom i fängelse, till dess F:s måg, kurfursten Moritz af Sachsen, i Passaufördraget (1552) tvang kejsaren att sätta honom på fri fot. Efter sin återkomst sände F. hjelptrupper till de franska hugenotterna. Han dog d. 31 Mars 1567 efter att hafva delat sina stater mellan sina fyra söner. -- F. var en af sin tids klokaste och mest upplyste furstar. Särskildt inlade han stora förtjenster om reformationen, af hvilken han var en ifrig anhängare. Ett egendomligt förhållande i hans enskilda lif var att han lefde i tvegifte. Med sin gemål Kristinas (död 1549) samtycke och med Luthers och Melanchthons gillande lät han nämligen 1540 sammanviga sig med Margareta af Saale, utan att hans förra äktenskap blifvit upplöst.