Filipstad

Filipstad, bergsstad i Värmlands län, i en mycket naturskön trakt, vid norra änden af sjön Daglösen, genomflytes af ett från Lesjön kommande och i Daglösen utfallande vattendrag. Stadsplanen upptager omkr. 18 har; stadens hela egovidd, satt till 4 mtl, utgör 2,182 har, deraf 501 har åker och 1,473,5 har skogbärande mark. 2,937 innev. (1880). Taxeringsvärdet var 1879 2,218,206 kr., hvaraf 608,345 kr. för jordbruksfastighet. Stadens sammanlagda bevillning utgjorde 987 kr. 44 öre. Staden är oregelbundet byggd, med krokiga gator och gränder. Förnämsta byggnaden är kyrkan (påbörjad 1775 och invigd 1785). 1879 var antalet handlande 27, med en betjening af 39 personer. Handtverksindustrien sysselsatte s. å. 27 idkare, med en arbetarepersonal af 56 personer. Antalet fabriker var 5, med 40 arbetare och ett tillverkningsvärde af 103,297 kr. Staden har ett treklassigt allmänt läroverk samt en bergselementarskola, stiftad 1830 och upprätthållen genom anslag af brukssocieteten och staten. I F. finnas sparbank (stiftad 1823) och ett afdelningskontor af Värmlands enskilda bank. Vid F. sammanträffa Filipstads norra bergslags jernvägar, bibanan F.--Daglösen och Östra Värmlands jernväg; och genom dessa står F. i förbindelse med Bergslagernas jernvägar. För riksdagsmannaval är F. förenadt med Karlstad till en valkrets. I kyrkligt hänseende utgör Filipstads stadsförsamling jämte Fernebo och Nordmark ett regalt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift, Nyeds kontrakt. Vid nuvarande kyrkoherdes afgång skall Nordmark, enligt k. brefvet af d. 4 Okt. 1872, frånskiljas och utgöra ett särskildt regalt pastorat. -- Staden anlades på grund af privilegier, utfärdade af Karl IX 1611, och erhöll sitt namn efter hans yngste son, Karl Filip. Till följd af tvister mellan bergsmännen och borgarena samt en eldsvåda, som 1694 lade större delen af staden i aska, förlorade den 1695 sina privilegier och lades under landsrätt. Genom en k. förordning af 1720 bestämdes, att 50 familjer skulle få bo qvar på platsen och att densamma skulle "blifva en köping eller marknadsplats, hvarest bergsmän måge drifna köpenskap med brukspatroner, bönder och stadsbor, sälja sitt tackjern och tillhandla sig ätande och nötande varor till sina bergsbruk". Några år senare erhöllo ytterligare tio familjer bosättningsrätt, men först 1835 upphäfdes alla de inskränkande författningar, som fjättrat F:s samhälle. Den förre justitiarien fick då namn af borgmästare, och stadsrättens ledamöter kallades rådmän.