Finska deputationen, en beskickning från Finland till kejsar Alexander I i Petersburg under 1808--1809 års krig. -- Redan omedelbart efter ryssarnas inbrott i Finland (i Febr. 1808) hade man från rysk sida sökt inleda underhandlingar med finnarna för att förmå dem till frivillig underkastelse, och i sådant afseende hade äfven en allmän landtdag i Åbo blifvit påbjuden. Detta påbud återkallades visserligen snart, men d. 1 Juni 1808 utfärdade befälhafvaren för de ryska trupperna i Finland, grefve Buxhövden, order till befolkningen i de då eröfrade delarna af landet att sända "deputerade" till Petersburg. Dessa deputerade borde utgöras af en adelsman, en borgare och en bonde från hvarje län och en prestman från hvartdera biskopsstiftet. I Nylands och Tavastehus samt
i Kymmenegårds län fogade man sig, ehuru motsträfvigt och med förbehåll att lagar och samhällsskick skulle okränkta bevaras, i den gifna befallningen. I Åbo län vägrade valmännen deremot att utse delegerade, dels på grund af det oegentliga i sjelfva valsättet, dels af farhåga att deputationen skulle behandlas såsom en nationalrepresentation, hvilken å landets vägnar egde fatta beslut. Sedan det emellertid blifvit officielt förklaradt (d. 26 Aug. s. å.), att man icke afsåg "en riksdags sammankallande, utan blott att genom en deputation för h. k. m:t underdånigst anmäla hvad som till landets nytta och förmån i dess närvarande ställning kan vara att vidtaga", egde val rum äfven i Åbo län och stift. I slutet af Oktober, eller vid en tid, då redan nästan hela Finland var af ryssarna eröfradt, inträffade i Petersburg de deputerade, till hvilka ytterligare äfven slutit sig ombud för vissa städer och offentliga inrättningar. Sedermera ankommo dit äfven deputerade från Vasa och Uleåborgs län, hvilka under tiden blifvit eröfrade. Under ledning af sin ordförande, frih. K. E. Mannerheim (se Mannerheim, K. E.), togo de deputerade först och främst fasta på Alexanders tidigare löften att okränkta bevara nationens dittills varande religion, statsförfattning och lagar. Derjämte förklarade de deputerade, att de, såsom ej utgörande hela nationens fullmäktige, nu icke kunde ingå uti några sådana öfverläggningar, som tillhöra landets ständer, sammankallade i vanlig och laglig ordning. Denna frimodiga framställning vann tillbörligt afseende, och kejsar Alexander lät meddela deputationen, att han insåg, att den icke kunde "så fullkomligen som han det önskat" gå hans afsigter till mötes, hvarför han beslutit, att en allmän landtdag med det första skulle sammankallas. Emellertid väntade han sig af de deputerade "de säkraste kunskaper om landets närvarande belägenhet", hvarför de anmodades att meddela sina tankar om densamma. Med anledning deraf framställde deputationen ett antal önskningsmål, t. ex. att en provisorisk regering af finska män borde insättas, att all uppbörd af kronoutskylder skulle upphöra, tills ständerna hunne besluta derom, att de finske krigsfångarna finge återvända m. m. I Jan. 1809 kunde de deputerade begifva sig hem, och kort derpå sammankallades landtdagen i Borgå. Det är i sin egenskap af förelöpare till detta ståndsmöte deputationen eger sin hufvudsakliga betydelse. R. C.