Fischer,Ernst Kuno Berthold, tysk filosof, född d. 23 Juni 1824 i Sandewald i Schlesien, studerade filosofi, filologi och teologi i Leipzig och i Halle. Tillgifven den nyhegelska riktningen, höll han sig dock aflägsen från densammas ytterligheter. Från 1850 höll han någon tid såsom privatdocent filosofiska föreläsningar i Heidelberg; men ehuru dessa vunno
stort bifall, blefvo de likväl snart förbjudna af det badensiska kultusministeriet, till följd af en i en kyrkotidning mot F. framställd beskyllning för utspridande af läror, stridande mot kyrkans. Han försvarade sina åsigter i ett par skrifter: Das interdict meiner vorlesungen (1854) samt Apologie meiner lehre (s. å.), och emottog 1856 kallelse såsom e. o. professor i filosofi vid universitetet i Jena. Hans glänsande, om Reinholds och Fichtes tid påminnande förmåga som talare och föreläsare förskaffade honom derefter den ena utnämningen efter den andra: han blef ordinarie professor, geheime-hofråd m. m. och erhöll 1872 den upprättelsen att blifva kallad såsom professor till Heidelberg, hvarest han ännu verkar. -- Bland hans många arbeten märkas, i första rummet, Geschichte der neuern philosophie (6 band, 1852--77), vidare Logik und metaphysik (1852), Baco von Verulam (1856; 2:dra uppl. 1875), Die selbstbekenntnisse Schillers (1858), Schiller als philosoph (1859), Kants leben und die grundlagen seiner lehre (1860), Baruch Spinozas leben und charakter (1865) samt Ueber die entstehung und entwicklungsformen des witzes (1871).