Fjellstedt, Peter, missionär och missionslärare, föddes, af bondeföräldrar, d. 17 Sept. 1802 i Silleruds församling i Värmland, intogs 1819 i Karlstads lärdoms-skola, "blef student i Lund 1823, ingick vid teologiska seminariet derstädes 1825 och prestvigdes i Karlstad 1828. Året derefter erhöll han kunglig tillåtelse att med bibehållande af presterligt ämbete och tjensteårsberäkning utgå såsom evangelisk predikant i det engelska episkopala missionssällskapets tjenst. Efter ett halft års vistande vid missionsinstitutet i London, der han under professor Lee studerade orientaliska språk, kallades han till lärare i hebreiska, grekiska och exegetik vid missionsinstitutet i Basel. Derifrån afgick han, på kallelse af det nämnda engelska sällskapets komité, såsom lärare till ett prestbildningsseminarium för infödde i Tinevelli i Ostindien, hvarest han derjämte predikade på tamuliska för hedningarna. Efter fyra år nödgades han, till följd af klimatets skadliga inverkan, återvända till England, hvarifrån han straxt sändes till Turkiet, med station i Magnesia, nära Smyrna i Mindre Asien, der han till slutet af 1840, genom bibelspridning samt utgifvande af undervisningsoch uppbyggelseböcker på turkiska, verkade för spridande af kristlig upplysning. Under samma tid företog han äfven en revision af den turkiska bibelöfversättningen. Sedan verkade han flerestädes i Europa, bland annat i Danmark och Sverige, såsom resepredikant i Baselska missionssällskapets tjenst, till dess han 1846 vardt föreståndare för ett året förut i Lund inrättadt missionsinstitut. Till 1856, då institutet flyttades till Stockholm, fortsatte han med denna verksamhet, dermed förenande redaktionen af "Lunds missionstidning" (1846--61) och "Bibelvännen" (1848--61). 1853 promoverades F. till teol. doktor vid universitetet i Halle. Tvänne gånger erhöll han kallelse till patronella pastorat, hvilka han dock afsade sig, och under sina sista år verkade han för sin lifssak genom missionspredikningar samt var slutligen sysselsatt med att öfvervaka den Fjellstedtska skolan i Upsala. Död derst. d. 4 Jan. 1881. -- Hos få tyckes en omedelbar inre kallelse i så hög grad hafva gjort sig gällande som hos F., ty sällan har hos någon nit och fromhet förekommit i en innerligare förening. Redan då han såsom herdegosse, ensam och ofta hungrande, vallade boskap, vaknade denna kallelse hos honom och antog under studenttiden en bestämdare form, samtidigt med att hans ovanliga språksinne gaf sig tillkänna och väckte förundran, då han snart kunde både Gamla och Nya testamentets kodex på grundspråket. Under hans beredelsetid för missionsverket och arbete deri utvecklades denna förmåga så, att han, enl. Wieselgren, kunde tala 12 språk, skrifva ytterligare 4 samt förstå att läsa ännu 14. Ett verk af F:s språkkunskap och bibelkännedom är den såsom uppbyggelsebok allmänt kända Biblia, det är all den heliga skrift, med förklaringar (1849--55; 4:de uppl. 1875), äfvensom Bibelns apokryfiska böcker (1855). Bland F:s öfriga skrifter må nämnas Andaktsbok för fångar (1849; ny uppl. 1853; öfvers. på finska 1866), Några grunddrag af nya testamentets lära om det andeliga prästerskapet och församlingens embeten
(akad. afh., försvarad i Upsala 1857) samt ett kort historiskt företal till "Concordia pia. Evang.-lutherska kyrkans symboliska böcker, jemte Upsala mötes beslut af år 1593" (1853; nya uppl. 1854 och 1880). Af F. finnas dessutom åtskilliga tidskriftsuppsatser. A. F.