Flaggjunkare,sjöv., ursprungligen underofficer vid arméns flotta, som aflagt officersexamen och erhållit rättighet att, i likhet med underofficer vid Svea lifgarde, bruka officers fälttecken. Vid brist på officerare kunde flaggjunkare, enl. k. brefvet d. 6 Okt. 1796, beordras att förrätta officerstjenst. 1799 utsträcktes denna värdighet äfven till örlogsflottan. Vid sammanslagningen af arméns flotta och örlogsflottan, enl. k. brefvet d. 2 Nov. 1824, stadgades, att flaggjunkaretiteln ej mer finge utdelas. O. E. G. N.