Flamboyant [flangbåajang], Fr., flammande, fladdrande, lågande. -- F.-stil (Fr. style
flamboyant, T. flammen-styl), byggnadsk., namn på den franska sengotiken (från 1400-talets början), hvilken kännetecknas af sin godtyckliga, praktfulla, nästan öfverlastade ornamentik. Namnet har uppstått deraf att de genombrutna fönstersirverkens ("massverkens") figurer äro sammansatta af flammlika mönster, de s. k. fiskblåsorna, hvilken ornamentsform af
fransmännen kallas flamme, låga. Äfven öfriga former i denna arkitekturstil äro i allmänhet fantastiskt bildade (svängda kölbågar på portalerna, en mångfald af sirverksmönster i hvalfven o. s. v.), och en djerf, pikant lek drifves jämväl med åtskilliga af strukturens vigtigaste element. Flamboyant-stilen framträder i sin mest glänsande prakt i städerna Rouen och Troyes. Den motsvarades i den engelska gotiken af den s. k. perpendikularstilen.