Formal

Formal l. formel (af Lat. forma, skapnad), det, som rör formen, i motsats till material, materiel. Formalprinciper, de grunder, som bestämma formen, sättet för vårt kännande, tänkande och handlande, utan hänsyn till dess innehåll. -- Formalisera, bringa något i sträng form, hålla strängt på formen, vidlyftigt utbreda sig öfver något. -- Formalism (Fr. formalisme), noggrannt iakttagande af den yttre formen, ofta med förbiseende af allt annat; den ensidiga utbildningen af former (yttre lagar och regler), utan nödig hänsyn till det ideella. Inom filosofien betecknar ordet brist på tankeinnehåll, ett tomt spel med kategorier och filosofiska termer. Inom konsten åter -- hvars vigtigaste moment formen är, i dess betydelse af motsats mot å ena sidan det konstnärliga materialet, ämnet, och å den andra innehållet, den konstnärliga tanken -- betecknar det ett stelnande i vissa konventionella skönhetsregler, som lägga ett tryckande band både på det fria förfogandet öfver ämnet och på den fria utvecklingen af idén. -- Formalist (Fr. formaliste), en som fäster alltför stor vigt vid formen, bokstafven, antagna bruk o. s. v. -- Formalitet (Fr. formalité), yttre form, antaget bruk, formsak. -- Formel ackommodation. Se Ackommodation. -- Formel (l. humanistisk) bildning, den harmoniska utbildningen af de för menniskan såsom sådan egna själsanlagen; den rent språkliga och logiska bildningen, i motsats mot den reala, hvilken har till mål kunskapen om föremålen i naturen och det verkliga lifvet. -- Formel rätt, hvarje förnuftigt väsendes allmänna befogenhet att fritt verka i den yttre verlden. -- Formel taktik l. Elementartaktik. Se Taktik. -- Formella vetenskaper, de vetenskaper, som mera uteslutande hafva formen till sitt föremål, såsom matematik, logik, estetik. A. F.