Forma, bergv., kallas den öppning, hvarigenom blästern indrifves i smältugnar eller härdar. Vid äldre masugnar och så länge kall bläster begagnades, murades forman i halfrund form af eldfast sten eller uthöggs i en sandsten samt förseddes på bottnen med en lös plåt, den s. k. formplåten, genom hvars höjning eller sänkning blästerns riktning reglerades. Den murade forman ersattes, då blåsningarna började blifva längre, af en smidd plåt och slutligen af en kopparplåt. Då varm bläster infördes, kunde denna enkla tillställning för forman ej längre motstå den starka värmen inifrån masugnsstället, och derför inrättades s. k. vattenformor, med dubbla väggar, mellan hvilka vatten ständigt cirkulerar. Dessa götos till en början af tackjern, men göras nu allmänt af smidt jern; på senare åren har man äfven börjat göra dem af fosforbrons. I mynningen är forman i allmänhet rund, och hela dess yttre skapnad är en stympad, ihålig kon. För smälthärdar begagnas numera äfven allmänt vattenformor, men för räckhärdar bibehållas ännu på många ställen kopparformor utan vattencirkulation, för att derigenom undvika för stark afkylning inåt härden. C. A. D.
Nordisk familjebok · första upplagan
Forma
Ämne: Järnframställning och masugnsdrift · Mynt, metaller och metallhantverk
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 34 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗