Fortunatus, Lat. ("lycklig"), en saga från första hälften af 15:de årh., hvilken eger ett särskildt intresse genom det uttryck den gifver åt den lifliga håg för upptäckter och resor i främmande land, som utmärkte detta århundrade. Sagan förtäljer om Fortunatus och hans söner, hvilka voro i besittning af en outtömlig penningepung och en önskehatt, men just genom desamma funno sin undergång. Den poetiska framställningen förlorar sig ofta i det äfventyrliga och i rena resebeskrifningar, men det hela är dock afslutadt och karakteristiken förträfflig. Idén till de underbara klenoderna, som gjort sagan så populär, anses vara lånad från Österlandet. Närmaste förebilden till henne är emellertid sannolikast att söka i 120:de kap. af "Gesta romanorum" (Kellers latinska edition, 1842). Den äldsta tryckta bearbetningen af sagan, som ännu finnes bevarad, är den tyska af J. Heyblen (1509). En aflägg af denna är förmodligen den gamla svenska uppteckningen: "Historia om Fortunato, hans pung och hans önskehatt, och sedan huru Sönnerne effter hans dödh begge Clenodierne ärffde och mycken kortwijl ther med drefwo, swåra lustigt och kortwilligt att läsa" (1651). I G. Stephens' samling finnes en ny upplaga af denna uppteckning, under titeln "Fortunati historia, om hans pung och önskehatt", hvilken anses härstamma från förra hälften af 1700-talet. En senare, mycket förkortad svensk bearbetning, "Fortunatus med sin penningpung och önskningshatt" (1824, flere uppl.; äfven införd i A. I. Arwidssons "Läse- och Lärobok för ungdom"), hvilken dock ej synes vara sammandragen af den förra, utan öfversatt från en senare, sannolikt tysk bearbetning af sagan, har haft stor spridning. Fortunatus-sagan har flere gånger gjorts till föremål för dramatisk behandling, först af Hans Sachs, 1553, i hans "Tragedia. Mit XXII personen, der Fortunatus mit dem Wunschseckel und hat V actus" (1591) och sedermera af engelsmannen Th. Decker i "The pleasant comedie of old Fortunatus" (1600). Tieck har också i sin "Phantasus" lemnat en fri bearbetning af sagan. Jfr P. O. Bäckström: "Svenska Folkböcker", bd 2 (1848).
Nordisk familjebok · första upplagan
Fortunatus
Ämne: Tyska och österrikiska skalder och författare · Skalder och dramatiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 92 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗