Förvittring, geol. min., minerals och bergarters förändring och förstöring genom atmosferiliernas mekaniska och kemiska inverkan. Vid förvittringens mekaniska del spela temperaturvexlingarna en mycket vigtig rol. De sprickor, af hvilka alla blottade berghällars yta genomdragas, vidgas vid frost, hvarigenom berghällarnas yta söndergrusas. I de varmare landen synas kalla regn utöfva en likartad inverkan på de genom solen starkt upphettade berghällarna. Efter skedd söndersmulning bortföras de smärre brottstyckena såsom sand eller lerslam af regn. Ett mäktigt inflytande på bergarternas
mekaniska sönderdelande utöfva jöklarna. De kemiska förloppen vid förvittringen bero dels på oxidationsfenomen, dels på kolsyrans fömmåga att vid närvaro af vatten sönderdela och, delvis eller fullständigt, upplösa en mängd mineral, dels äfven derpå att mineral kunna ur det i bergarternas inre cirkulerande vattnet upptaga vissa ämnen och äfven genom vattnet förlora en del af sina beståndsdelar. Oxidationsfenomenen inträffa i allmänhet med svafvelmetaller, t. ex. svafvelkis, magnetkis, som dervid öfvergå till lösliga svafvelsyrade salter (jernvitriol), hvilka åter genom inverkan af kolsyrade salter (kalkeller magnesiakarbonat) gifva upphof till kolsyrad jernoxidul och gips, bittersalt m. m. Mineral, som innehålla jernoxidul, syrsättas i allmänhet i öppna luften, så att jernoxid bildas. Den nyss omtalade kolsyrade jernoxidulen ger t. ex. vid syrsättning upphof till jernoxidhydrat (ockra, sjömalm, myrmalm m. m.). Kolsyrans inverkan på mineralen är af utomordentligt vigtiga följder. Vissa mineral, t. ex. kalkspat, lösas fullständigt af kolsyrehaltiga vatten. Andra mineral, t. ex. fältspatarterna, sönderdelas af kolsyrehaltigt vatten så, att vissa af mineralets beståndsdelar i löslig form bortskaffas. Den i vatten olösliga delen, som vid förvittringen lemnas efter fältspaten, utgöres af mer eller mindre orent lerjordssilikat eller lera. Förvittringen försiggår hos olika mineral med olika hastighet. Qvarts angripes knappast på kemisk väg vid förvittringen, kalifältspat motstår förvittringen bättre än natron- och kalkfältspat o. s. v. Derigenom att vatten, som genom förvittringen löst upp en mängd mineralämnen, från olika håll sammanträffa i bergens håligheter och sprickor, bildas nya mineral, ofta utmärkt väl kristalliserade, t. ex. zeolitarter, qvartskristaller, fluss-spat, tungspat, jernspat, svafvelmetaller och t. o. m. gedigna metaller. Inuti bergmassor cirkulerande vatten åstadkommer en mängd förändringar af mineralen, hvilka på detta sätt mista vissa beståndsdelar eller upptaga nya, hvarigenom nya mineral uppkomma. Så bildas af augit hornblende, i många fall äfven glimmer och granat, af hornblende klorit, af olivin serpentin, af cordierit falunit, praseolit, gigantolit, pinit o. s. v. Genom infiltration af kolsyreoch kiselsyrehaltigt vatten i kalkstenar bildas en mängd mineral, såsom wollastonit, granat, epidot m. fl. Kännedomen om dessa i bergmassornas inre försiggående förändringar är af utomordentlig vigt för förklaringen af många bergarters bildningssätt. P. T. C.