Fourier [-rie], François Marie Charles, fransk socialist, var son af en rik köpman och föddes d. 7 April 1772 i Besançon. Enligt sin faders önskan måste han egna sig åt handeln och öppnade en minuthandel i Lyon. Under revolutionen miste han sin förmögenhet och var sedermera, ända till sin död, anställd på grosshandelskontor i Rouen, Marseille, Lyon m. fl. orter. Han dog i Paris d. 8 Oktober 1837. -- F. var en man med spekulativt sinne, rik fantasi och djup medkänsla för mensklighetens lidanden. De iakttagelser han under sitt affärslif och sina handelsresor hade tillfälle att göra ledde tidigt hans uppmärksamhet på de sociala missförhållandena, och han egnade all den tid, som hans göromål lemnade öfrig, åt studier öfver samhällsproblemen. Han ansåg orsaken till alla samhällsolyckor ligga deruti att menniskornas anlag och böjelser förqväfdes eller missriktades genom skefva samhällsförhållanden och att på grund deraf äfven resultaten af deras verksamhet måste blifva otillfredsställande. Ty såsom drifkraft till all mensklig verksamhet betraktade han "passionerna", d. v. s. de naturliga drifterna och böjelserna. De naturliga drifterna äro, enligt F:s lära, tolf, nämligen fem "sensitiva": syn, hörsel, smak, lukt, känsel; fyra "affektiva": vänskap, könskärlek, föräldrakärlek, begäret efter bifall; tre "distributiva": täflingsdriften, driften till omvexling, driften att kombinera flere njutningar. Dessa naturliga drifter skulle för menniskan vara lika många källor till lycka och medel till andlig utveckling, om de tillfredsställdes på ett harmoniskt sätt. Men emedan detta ej sker, urarta de till passioner i detta ords vanliga mening, d. v. s. till ensidigt utvecklade begär, som undandraga sig förnuftets ledning samt blifva olycksbringande för individen och skadliga för samhället. Liksom en naturenlig verksamhet förutsätter en naturlig drift såsom motiv, så kräfva äfven de naturliga drifterna verksamhet för att kunna tillfredsställas. Arbetet är ej endast genom sin produkt, utan i sig sjelf vilkor för mensklig lycka. Men böjelsernas harmoniska tillfredsställande förutsätter, att arbetet ordnas med fäst afseende på de individuella egendomligheterna. Men arbetet är icke så ordnadt i den nuvarande industrien och kan blifva det endast i en association, der en hvar får sysselsätta sig med sådant arbete, för hvilket han har lust, och ombyta sysselsättning, när han deraf har behof, samt der likstämmiga individer få samarbeta. I stället för den oorganiska kommunen och de isolerade hushållen skall grundelementet i framtidens sociala byggnad blifva la phalange, d. v. s. ett samhälle af 400 familjer (omkr. 1,800 personer) med arbetslokaler och bostäder i en gemensam byggnad, en s. k. phalanstère. Ett sådant samhälle är stort nog för att omfatta verksamhetsarter, motsvarande hvarje böjelse, men tillika litet nog för att med lätthet kunna öfverskådas. Falangen indelas i klass-serier (för hushållsgöromål, uppfostran, vetenskap, konst m. m.), hvarje klass-serie i ordningsserier (t. ex. för jordbruk, skogsskötsel, trädgårdsskötsel) och hvarje ordningsserie i serier (t. ex. den för trädgårdsskötsel i särskilda afdelningar för olika slags frukt). Falangens enklaste beståndsdel, gruppen, omfattar 7--9 personer, som närmast öfverensstämma till smak och karakter. Hvarje medlem af falangen kan, efter eget val,
tillhöra flere grupper och serier. Af phalanstèrens afkastning skall först hvarje medlem få sitt nödiga underhåll, hvarefter öfverskottet delas i tolf delar. Fyra delar tillfalla kapitalet (d. v. s. fördelas på dem, som insatt sina besparingar i det gemensamma hushållet, i mån af insatsernas storlek); fem arbetet (d. v. s. utgå såsom aflöningar för fysiskt och intellektuelt arbete, som utförts för falangen); tre falangen (d. v. s. fördelas på dem, som, efter hvad omröstning inom de särskilda grupperna gifver vid handen, inom de olika verksamhetsgrenarna visat den största begåfningen och dugligheten). Det fourieristiska samhället erkänner således personlig eganderätt. Det erkänner äfven arfsrätten. Falangen skall styras af ett årligen valdt råd, i spetsen för hvilket står en unark. En million phalanstèrer skola tillsammans bilda ett federativt samhälle under en duark. Sedan samhällsskicket på hela jorden blifvit ombildadt i F:s anda, skall i spetsen för menniskoslägtet stå en omniark.
Af detta samhällsideals förverkligande väntade F. en period af förut ej anad lycka för menniskoslägtet. På grund af det hemlighetsfulla samband, som han antog ega rum mellan mensklighetens och jordens utveckling, skall, så lärde han, samtidigt med den sociala omhvälfningen sjelfva den yttre naturen undergå en förändring. En strålkrans skall omsluta nordpolen; polarhafvets is skall smälta och ett mildt klimat herska öfver hela jorden. Menniskornas medellifslängd skall blifva 144 år. -- F. hyste en orubblig tro på sin idés snara förverkligande och var öfvertygad om, att så snart den första phalanstèren blifvit grundlagd, exemplet snart skulle vinna allmän efterföljd. Sjelf trodde han sig kallad att bilda den första phalanstèren, men ansåg sig för ändamålet behöfva en mill. francs. Han offentliggjorde derför en inbjudning till företagets bildande, i förhoppning att någon för idén intresserad kapitalist skulle förskjuta summan. Han uppgaf ett hus, der millionen kunde deponeras, och infann sig sedan der dagligen, så länge han lefde, för att höra efter om penningarna bifvit lemnade -- men fick gå förgäfves. Försök att realisera hans plan hafva sedermera gjorts, men skett i liten skala och med otillräckliga medel samt misslyckats. (Jfr Considérant.) I flere skrifter behandlade F. den sociala frågan. De vigtigaste äro: Théorie des quatre mouvements (1808), Traité de l'association domestique et agricole (1822), hans mest betydande arbete, hvilket utkom i en ny upplaga under titeln Théorie de l'unité universelle (1841), och Le nouveau monde industriel et sociétaire (1829). -- Hans mest kände lärjungar voro Considérant, Lemoyne, Hennequin och Jules Lechavalier.