Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Fredrikshof

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 331 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Fredrikshof, kasern för Svea lifgarde, belägen på Ladugårdslandet i Stockholm, vid Storgatans slut, midt för Djurgårdsbron. Tomten, som förut tillhörde kronan, skänktes 1652 af drottning Kristina till arkitekten Jean de la Vallée, som fick tillstånd att der bygga ett värdshus. Stället kallades under de la Vallées tid Lustdal, men sedan det 1668 kommit till fältmarskalken Otto Vilhelm Königsmark, benämndes det dels Königsmarkshof, dels de la Vallées tomt; sedermera reducerades det. Fredrik I blef 1733 egare af stället och lät der anlägga två trädgårdar samt uppföra ett stenhus. Egendomen fick då sitt nuvarande namn. Sedermera öfvergick F. till presidenten friherre E. Broman och längre fram till riksrådet friherre K. O. Hamilton, hvilken der anlade ett stort orangeri. 1772 inköptes det till vinterbostad åt enkedrottning Lovisa Ulrika, hvarefter det, på statens bekostnad, tillbyggdes och iordningställdes af K. F. Adelcrantz. Efter drottningens död, 1782, disponerades F. någon tid af prinsessan Sofia Albertina. Vid 1789 års riksdag insattes der i fängelse flere af adelns mer betydande medlemmar. På F. förvarades äfven de arresterade medlemmarna af Anjalaförbundet, och der fördes rättegången emot dem. År 1793 förvandlades nedre våningen först till tyghus, sedan till spanmålsmagasin, samt den öfre till förvaringsplats för troféer m. m. 1802 uppläts F. till kasern för Svea lifgarde. B. S.