Frimureri (T. freimaurerei, E. freemasonry, Fr. franc-maçonnerie) är namnet på den verksamhet, som utöfvas inom och af Frimurare-orden. Detta öfver hela verlden spridda ordenssamfund är så till vida hemligt, att dess medlemmar, frimurarne, genom löfte förbindas att hemlighålla allt, som vid sammanträdena förekommer, såsom receptioner, ceremonier, tecken o. s. v. Men dess verksamhet framträder i den yttre verlden synlig för alla, och det är lätt att af den sluta sig till samfundets riktning och syften. Utan att binda sig vid någon särskild religiös doktrin bär likväl denna verksamhet tydligen en djup religiositets prägel och träder alltid fram såsom en yttring af de grundsatser, som en allvarlig känsla af den allmänna religionen måste väcka i hvarje menniskas bröst. Särskildt har frimureriet skrifvit ordet "menniskokärlek" på sin fana, och välgörenhetsinrättningar i mängd vittna i alla land om dess sträfvanden i denna riktning. Fast, broderlig sammanslutning mellan medlemmarna är äfven ett frimuraredrag, som gjort sig kändt för den yttre verlden. Orden består af många olika afdelningar, s. k. loger, hvilkas inre enhet är det gemensamma syftet, då deremot yttre samband logerna emellan endast delvis och tillfälligtvis finnes. Betydelsen af sjelfva namnet "frimurare" sammanhänger nära med ordens historia, hvars yttre drag naturligtvis äfven äro allmänt kända. Frimureriet leder sitt historiska ursprung ur de byggnadsgillen (T. bauhütten), som under medeltiden i Tyskland bildades vid hvarje större byggnadsverks företagande. Alla de olika grader af arbetare -- från verkets mästare ned till den simple handtlångaren --, hvilka t. ex. vid en katolsk tempelbyggnad voro i verksamhet, hade i dessa gillen sin enhet. Gillena hade egna lagar och särskilda former, som noggrant iakttogos såväl vid en ny arbetares intagande i gillet som vid den i gillet förekommande undervisningen i murandets och byggandets hemliga konst samt vid hvarje på grund af gjorda framsteg vunnen befordran inom gillets olika grader. Man finner i dessa gillen ej endast simpelt arbetsfolk, utan äfven bildade konstnärer, särskildt munkar, och till och med furstliga personer. Det var inom dem, som den gotiska byggnadsstilen skapades och utbildades. I början stodo dessa gillen helt och hållet under munkars ledning, och endast ett begränsadt antal "lekmannabröder" antogs; men redan på 1200-talet finner man byggnadsgillen under ledning af lekmän. Liksom inom andra medeltidens institutioner började äfven inom byggnadsgillena lifaktigheten att aftaga mot 1400-talets slut, men gillena funno då en gynnsammare jordmån i England, dit de från Tyskland öfverflyttats, och der medlemmarne mera allmänt erhöllo namn af "fria murare" (free masons). Der lossades äfven något på den stränga yrkesmässighetens band, i det äfven förnäma personer och vetenskapsmän såsom "antagna murare" kommo med i gillena. Dock hade dessa ännu i det hela nästan uteslutande karakteren af byggnadsskrån och kommo såsom sådana till stor blomstring efter den stora branden i London 1666. Men sedan stadens ombyggnad blifvit verkställd och Paulskyrkan fullbordad, minskades åter logernas antal, så att år 1717 endast fyra sådana funnos qvar i London. Då sammanträdde dessa under ledning af en prest, J. Anderson, samt en rättslärd och naturvetenskapsman, J. T. Desaguliers, till en storloge, i hvilken man beslöt, att verkmureriet och byggnadsväsendet skulle upphöra att vara frimureriets ändamål, och att detta i stället skulle sträfva att främja den andliga byggnaden, d. v. s. mensklighetens höjande och enhet. Det är derifrån man har att datera frimurareorden i dess moderna form och mening. Anderson utarbetade 1721 en konstitution för frimureriet på de nya principernas grundval, och den sålunda nybildade orden, som af de gamla gillena blott hade qvar en symbolisk form, utbredde sig raskt öfver hela den civiliserade verlden. Så stiftades logerna i Paris (1725), Bengalen (1729), Boston (1733), Hamburg (1737), Berlin (1740) o. s. v. Frimureriet var under det 18:de årh.
utsatt för tvänne inre fiender, hvilka det dock efter hårda strider lyckats öfvervinna. Den ena var den politiska partiandan, som med sina syften sökte intränga på den fridlysta marken, den andra var svärmeriet och mysticismen, som genom "rosencreutzer" och alkemister sökte blanda sina galenskaper in i frimureriet och derigenom vända det från dess mål. I vårt århundrade har orden gjort sig alltmer och mer fri från all sådan inblandning och kan derigenom kraftigare verka för de humanitetens, upplysningens och menniskokärlekens grundsatser, som i 1721 års konstitution för densamma uppställdes. Men äfven till följd af dessa grundsatser har frimureriet varit utsatt för yttre förföljelse, beroende på missförstånd eller misskännande, och särskildt hafva påfvarne gång på gång funnit lämpligt att uttala bannlysningsdomen öfver detsamma. Senast gjordes detta af Pius IX, i allokutioneri af d. 25 Sept. 1865. -- Till Sverige kom frimureriet ganska snart efter dess återupplifvande i England. I början, på 1730-talet, framträdde det mera enskildt. Konung Fredrik I fann sig 1738 föranlåten att vid dödsstraff förbjuda alla frimurare-sammankomster; men redan s. å. återtog han detta förbud, sedan han blifvit upplyst om ordens syfte. År 1752 stiftades den första svenska logen "S:t Jean auxiliaire" i Stockholm och tillökades ytterligare åren 1758 och 1759. Konung Adolf Fredrik öfvertog högsta ledningen af det svenska frimureriet, och detta har sedan ständigt haft Sveriges konungar till styresmän. Stockholmslogen, den förnämsta i Sverige, fick 1783 egen bostad i Rosenhaneska huset på Riddarholmen, hvarifrån den 1877 flyttade till sitt nuvarande hus, det förr s. k. Adelsvärdska huset, vid Blasieholmstorg. I Sverige, som ur frimureriets synpunkt kallas Den IX:de provinsen, finnas loger äfven i Göteborg (1754), Karlskrona (1762), Kristianstad (1776), Jönköping (1800), Karlstad (1806), Linköping (1807), Halmstad (1820), Kalmar (1857), Norrköping (1858), Gefle (1861), Malmö (1863), Örebro (1873), Visby (1874), Venersborg (1875), Sköfde (1877) och Oskarshamn (1879). Vid 1880 års ingång räknade frimurareorden i Sverige 9,205 medlemmar. -- Enär frimurarne anses på åtskilliga tecken känna hvarandra äfven i den yttre verlden, har ordet "frimureri" i dagligt tal fått bibetydelse af hemligt förstånd mellan personer. C. v. F.