Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Fugger

Ämne: Generaler, slag och adelsätter · Österrikare och böhmare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 487–488 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Fugger, tysk bankir-, grefve- och fursteslägt, härstammar från väfvaren Johann F. i Augsburg, som vid sin död (1409) lemnade den då för tiden betydliga förmögenheten af 3,000 gulden i arf åt sina barn. En af hans söner, Andreas den rike, stiftade (1453) den, 1583 utdöda, adliga linien F. von Reh, och en annan, bankiren Jakob F. (d. 1469), blef stamfader för de nu lefvande slägterna Fugger. I slutet af 1400-talet hade slägtens rikedom ökats så, att den kunde försträcka kejsar Maximilian nära 250,000 gulden. I Tyrolen byggde Ulrik F. (d. 1510) det präktiga slottet Fuggerau, i Augsburg stiftade 1519 Jakob von F. (d. 1525) det s. k. Fuggerei, en ännu beståndande anstalt, der fattiga borgare emot låg hyra få bostad. (Se Augsburg.) Jakobs söner, Raimund (d. 1535) och Anton (d. 1560), blefvo 1530 upphöjda till grefvar af Kirchberg und Weissenhorn. Deras familjer delade sig i flere linier, af hvilka en, F.-Babenhausen, med Anselm 1803 fick

furstlig värdighet; redan 1806 mediatiserades dess besittningar. Hufvudsakligen genom handel och bergsbruk har ätten förvärfvat sina ofantliga rikedomar, hvilka den använder till att på ett storartadt sätt understödja konst och vetenskap.