Gamaliel, egentl. Gamliel, berömd judisk rättslärd på Jesu tid, är i synnerhet bekant derför att Paulus "vid hans fötter" undervisades i den rena judiska lärans traditioner. G. representerade de stränga fariseiska grundsatserna, hvilket kan slutas dels af apostelen Paulus' ursprungliga fanatism för de yttre lagbudens uppfyllelse, dels af det stora rykte, som hos de lagifrande judarna följde honom ännu efter hans död samt af hans länge nästan obestridda auktoritet. I Ap. gern. (5 k., 34 o. f. v.) framställes han emellertid såsom en ledare af det moderata partiet bland judarna och såsom den, hvilken i rådet genom sin mellankomst räddade de för irrlärighet anklagade apostlarna från döden, hvartill de judiske zeloterna ville döma dem. Deraf utbildade sig lätt en senare tradition att G. var i hemlighet vunnen för kristendomen, ja till och med öppet öfvergått till densamma. Det är dock troligt, att han uppträdde sansadt, mindre af böjelse för den nya läran, än derför att han ansåg henne genom stiftarens död
hafva blifvit dödligt träffad och vara för litet betydande för att rättfärdiga våldsamma åtgärder, samt emedan den berömde judeiske rabban med förakt blickade ned på de galileiske sekteristerna. Sannolikt dog G. före Jerusalems förstöring (70).