Gamborg

Gamborg, Anders, dansk filosof, född 1753, var 1788--1803 professor i praktisk filosofi vid Köpenhamns universitet, vistades derefter i Roskilde, hvarest han undervisade i matematik i latinskolan, men återvände 1822 till Köpenhann. Död 1833. -- G. hör till det 18:de århundradets rationalistisk-eudemonistiska riktning. Stort uppseende väckte han genom en, först på tyska och derefter på danska, utgifven skrift, Nysa eller filosofisk-historisk undersögelse af Genesis I--III (1790), hvari han sökte visa, att berättelsen om syndafallet, "der stöder så aldeles mod alle förnuftige begreber om det höjeste väsens egenskaber", är en oriktig tolkning af en egyptisk hieroglyf-inskrift, hvilken han emellertid endast kunde fantisera sig till, emedan någon sådan icke var känd. Bland andra etiska afhandlingar (Om forskjel mellem dyd og gode handlinger, 1783; Om hvad der er pligt, 1794) utgaf G. äfven en, Om selvmord (1796), hvari han sökte ådagalägga, att sjelfmord endast är en sjukdomsyttring. I Jesu moral (1799) uppträdde han som ifrig kantian; men i Om fuglenes sang (i "Skand. museum", 1800) utgick han från den sensualistiska grundtanken att det icke finnes några medfödda idéer och påstod, att icke häller foglarna föddes med bestämda "noter" i sig, utan endast efterhärmade sina föräldrars sång, hvaraf följde, att man skulle kunna förbättra foglarnas sång. -- G. fick alls ingen varaktig betydelse för Danmarks andliga odling; men såsom ett godt uttryck för tidsriktningens andlöshet har han en viss vigt för literaturhistorien, (Jfr N. M. Petersen, "Bidrag til den danske literaturs historie", V.) C. R.