Går-an-literaturen

Går-an-literaturen, ett gemensamt namn på den literatur, som utgöres af C. J. L. Almqvists genom sin mot äktenskapet fientliga tendens beryktade "tafla ur lifvet": Det går an (1839), och de af densamma framkallade följdskrifterna. Till dessa räknas vanligen Det går an. Fortsättning (af J. V. Snellman, 1840), ett mästerstycke af fin satir, hvari Almqvists stil är så väl attrapperad, att man nästan kunde tro boken utgöra en andra del af den ursprungliga novellen; Sara Widebeck. En tafla ur lifvet, af -e. Fortsättning till Det går an N:o 1 och Det går an N:o 2 (af Aug. Blanche, 1840), en för alla lätt igenkänlig karrikatur, som dock eger någon porträttlikhet med originalet och upplöses i en stark burlesk; Månne det går an? (af V. F. Palmblad, 1840), hvari äfven mindre berättigade konseqvenser dragas af Almqvists satser; Törnrosens bok. Nemligen den äkta och veritabla (af V. F. Palmblad, 1840); Eva Widebeck, eller det går aldrig an. En arabesk ur lifvet. Af Faster Karin (af Vilhelmina Stålberg, 1840); Evelina Reder. Också en tafla ur lifvet (af C. H. von Platen, 1841); C. J. Almqvists "Det går an", uppfattad såsom en christlig idé, af en finsk flicka (af Z. Cajander, 1847); samt slutligen Om äktenskapet (af I. Hwasser, 1841), hvilken sistnämnda afhandling, om den ock i någon mån föranledts af Almqvists novell, likväl icke uttryckligen vänder sig mot densamma, men väl mot andra yttringar inom literaturen, såsom Göthes "Wahlverwandtschaften" och den samtida franska romanen. Jfr slutanmärkningarna till 4:de delen af "Valda skrifter af C. J. L. Almqvist. Ordnade och utgifna af A. Th. Lysander" (1874-78). A. F.