Geffroy [sjeffråa], Mathieu Auguste, fransk universitetslärare och historieskrifvare, född i Paris d. 21 April 1820, genomgick Lycée Charlemagne och vann derefter, 1840, inträde i École normale supérieure. 1845 blef han agrégé d'histoire och 1848 docteur ès lettres. 1843--46 var han lärare i historia vid lycéet i Dijon, innehade 1846--48 samma befattning i Clermont och blef sistnämnda år anställd vid Lycée Louis le Grand i Paris. 1852 utnämndes han till professor i historia vid fakulteten i Bordeaux och innehade denna syssla till 1860, då han kallades till professor vid fakulteten i Paris. 1861 förordnades han jämväl till maître de conférences vid École normale supérieure. Ett ännu vigtigare uppdrag erhöll han 1875, då han kallades att upprätta ett för vetenskapliga forskningar afsedt läroverk i Rom. Alltsedan detta, École française de Rome, 1876 öppnades, har han varit dess direktor, och såsom sådan har han utvecklat stor duglighet. Äfven på det literära området har G. utöfvat en betydelsefull verksamhet. Särskildt är denna af vigt för Sverige och de öfriga skandinaviska landen, åt hvilka han egnat en mängd arbeten, uppburna af grundliga forskningar. Redan 1847 utgaf han en upplaga af Voltaires "Histoire de Charles XII", försedd med ypperliga kommentarier, till hvilka han delvis hemtat stoffet i den af honom upptäckta brefvexling, som Voltaire för utarbetandet af sitt verk fört med åtskilliga personer inom och utom Sverige. Några år derefter erhöll han uppdrag att för den af V. Duruy redigerade "Histoire universelle" skrifva Nordens historia, och 1851 utkom hans arbete under titeln: Histoire des états scandinaves (Suède, Norvége, Danemark). S. å. blef G. af undervisningsministern sänd till Sverige och Danmark, för att anställa forskningar rörande handskrifter, tjenliga att "sprida ljus öfver Frankrikes och Skandinaviens gemensamma historia". 1854 förnyades detta uppdrag, hvarmed då äfven förenades en politisk mission. Under tiden mellan ofvannämnda båda resor utgaf han
Lettres inédites du Roi Charles XII (1853; svensk text, med fransk öfversättning), en samling af 24 bref, som han upptäckt i Lybecks gymnasiibibliotek. En ännu betydelsefullare frukt af hans forskningar var samlingsverket Notices et extraits des manuscrits concernant l'histoire ou la littérature de la France qui sont conservés dans les bibliothéques ou archives de Suède, Danemark et Norvége (1855--56). Utom noggranna uppgifter rörande de i denna samling meddelade manuskript (isländska, fornsvenska, franska och latinska) meddelar utgifvaren äfven värdefulla förklaringar, jämförelser, hänvisningar och rättelser. Af den berättelse till undervisningsministern, hvarmed G. inleder sitt arbete, finner man, att han redan vid denna tid var sysselsatt med förarbeten till ett nytt verk öfver Sveriges och Frankrikes historia. Enstaka delar och utdrag af detta arbete meddelades 1864--65 i "Revue des deux mondes", och 1867 utkom detsamma i fullständigt skick under titeln: Gustave III et la cour de France ("Gustaf III och Franska hofvet", 1864--65; öfversättningen, af ganska underhaltig beskaffenhet, är gjord efter utdragen i "Revue des deux mondes"). Arbetet, som väckte ett stort uppseende såväl i Frankrike som i Sverige, är till en stor del grundadt på en mängd förut icke utgifna handlingar och utgör ett högst värdefullt bidrag till kännedomen om Gustaf III:s personlighet och hans förhållanden till franska hofvet. Af G:s många andra skrifter om Norden märkas: Des institutions et des moeurs du paganisme scandinave. L'Islande avant le christianisme d'apres le Gragas et les Sagas (i handlingar utgifna af Académie des inscriptions, 1864, del VI) samt åtskilliga i "Revue des deux mondes" införda uppsatser, t. ex. Le Nord scandinave depuis cinquante ans (1852--53), L'histoire et la littérature en Danemark (1853), Des intérêts du Nord scandinave dans la question d'Orient (1855--56), Svensk och Ryss (1856), La diète suédoise et le roi Oscar (1856), Le Scandinavisme et le Danemark (1857), Le roi Oscar et les royaumes-unis sous son règne (1860), Etudes archéologiques en Suède et en Danemark (1863), La Finlande et le Kalevala (1871), La Suède sous le roi Charles XV (1872) och Le Quatrième Centenaire de l'université d'Upsal (1877). Bland alstren af G:s öfriga skriftställareskap, hvilket utom historia omfattar politik, arkeologi, literatur, skön konst, bibliografi och pedagogik, må nämnas: Étude sur les pamphlets politiques et religieux de Milton (1848), Lettres inédites de la princesse des Ursins (1859), Rapport au ministre sur les études historiques (1867), Marie-Antoinette. Correspondance se-réte (1874, jämte von Arneth) samt Rome et les barbares. Étude sur la Germanie de Tacite (1874). 1855 blef G. ledamot af K. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia och invaldes 1874 i Franska Institutet efter historieskrifvaren Amédée Thierry. I Upsala universitets jubelfest 1877 deltog han såsom representant för Sorbonne. -- Ingen nu lefvande utländsk författare har i så hög grad som G. bidragit att göra Sveriges nyare och nyaste historia känd utom Nordens gränser. J. M-r.