Generalprokurör (Fr. procureur général, af Lat. procurare, sköta, förvalta) kallades i Danmark regeringens juridiske rådgifvare, hvilken hade till uppdrag att utarbeta lagförslag och förklaringar rörande invecklade juridiska spörsmål. Den förste, som beklädde detta ämbete, var P. Scavenius (1660--85). Efter honom följde flere af Danmarks störste rättslärde: A. Hojer
(1736--39), H. Stampe (1753--84), Kristian Colbjörnsen (1789--1804), A. S. Örsted (1825--48). Den siste generalprokurören var T. Algreen Ussing (1848--72). E. Ebg.