Geronter

Geronter (Grek. gerontes) 1. äldste kallades hos forntidens greker folkets ledare eller förmän, åt hvilka den närmaste vården om statens angelägenheter i mer eller mindre vidsträckt omfång var anförtrodd. I det äldsta, patriarkaliska konungadömet, sådant det skildras hos Homeros, utgjordes geronterna af landets yppersta män, hvilka genom högättad härkomst, rikedom och personlig öfverlägsenhet voro sjelfskrifna att bilda konungens omgifning och med honom rådpläga rörande de offentliga angelägenheterna. Någon viss ålder synes alls icke hafva varit föreskrifven för dessa geronter, och icke häller var gränsen skarpt uppdragen mellan konungens och geronternas ömsesidiga myndighet. I Sparta bildade under den historiska tiden geronterna ett formligen organiseradt statsråd, kalladt gerusia (Lat. gerontia l. gerochia) och motsvarande romarnas senatus (af senex, gammal man). Medlemmarna af denna rådsförsamling voro 28, alla öfver sextio år, oansvariga och af folket valda på lifstid. Ursprungligen var denna gerusia, eller "de äldstes råd", afsedt att bilda en motvigt mot konungamakten å ena sidan och folkförsamlingen å den andra. Gerusian synes äfven under äldre tider hafva hos sig förenat statsmaktens väsentliga funktioner, men ofverflyglades sedermera af eforatets tillväxande makt (se Eforer). Utom nämnda uppgift såsom egentlig regeringsmyndighet egde gerusian i vissa fall äfven domsrätt, bland annat vid anklagelser mot konungarna. Dessa hade för öfrigt säte och stämma i rådet, och en af dem förde ordet vid dess sammankomster. Ett på liknande sätt inrättadt "äldstes råd" torde hafva förekommit äfven i öfriga, aristokratiskt styrda, doriska stater, och särskildt var detta fallet på Kreta, hvars geronter valdes bland afgångna regenter eller s. k. kosmer. A. M. A.