Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Gerson

Ämne: Kyrkliga personer och rörelser · Påvar, biskopar, helgon och kyrkliga personer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 1120–1121 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Gerson [sjersång], fransk teolog, hette egentligen Jean Charlier och föddes 1363 i Gerson, nära Rethel, efter hvilken ort han fick sitt namn, blef 1392 teol. dokt. i Paris och 1395 kansler vid universitetet derstädes. 1408 blef han pastor i kyrkan S:t Jean en Grève i Paris och vann stort rykte som predikant. Han deltog i kyrkomötena i Pisa (1409) och Kostnitz (1415). På dessa fordrade han, att kyrkan ensam, icke påfven, skulle ega all kyrklig auktoritet, och yrkade på en reformation, men deltog emellertid i fördömandet af Hus och Hieronymus af Prag. Det hat, för hvilket G. utsatte sig från den i Frankrike då allsmäktige hertig Johans af Burgund sida, hvilkens mord (1407) på hertigen af Orléans han på det bittraste fördömde, tvang honom lefva utom Frankrike till hertigens död (1419). Han bosatte sig i Lyon och dog i celestinklostret derstädes 1429. G. underhöll en liflig strid mot sin tids mysticism och fördomar, astrologer och flagellanter samt sträfvade efter att gjuta mera lif i den skolastiska vetenskapen, men han kunde dock icke sjelf göra sig fri från mysticism och skolastisk torrhet. I sina på franska författade småskrifter sökte han verka för folkets upplysning. G:s samlade arbeten utgåfvos 1483 och hafva sedan många gånger blifvit upplagda (fullständigast af Dupin, 1706). De innehålla hans dogmatiska arbeten, uppsatser rörande kyrkostyrelsen, öfversättningar, dikter, uppsatser om musik m. m. Flere kritiker tillskrifva G., ehuru utan direkta bevis, författareskapet till det under Thomas a Kempis' författarenamn vidtbekanta arbetet "Om Jesu efterföljelse".