Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Gervinus

Ämne: Tyska historiker och historieskrivare · Tyska historiker, lärde och språkforskare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 1124–1125 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Gervinus, Georg Gottfried, tysk historieskrifvare, född 1805 i Darmstadt, var först i handel, började 1824 egna sig åt vetenskapliga studier, blef 1830 docent i Heidelberg och 1836 professor i historia och literatur i Göttingen, men afsattes redan 1837 såsom en af de sju professorer, hvilka protesterade mot omstörtandet af Hannovers författning. 1844 började han att som hedersprofessor hålla föreläsningar vid universitetet i Heidelberg. Samtidigt sysselsatte han sig ifrigt med politiska angelägenheter, kastade sig in i frihetsrörelserna, skref flygskrifter, utarbetade 1846 Heidelberg-adressen till schleswig-holsteinarna, hvilken var upphofvet till en agitation i hela Tyskland, och var 1847 med om att stifta "Deutsche zeitung", som skulle verka för införande af det konstitutionella systemet och för Tysklands omdaning till en fast förbundsstat. 1848 var G. hansestädernas förtroendeman vid förbundsdagen och jämväl ledamot af nationalförsamlingen i Frankfurt. Redan i Aug. 1848 vände han sig tillbaka från det politiska lifvet och sysselsatte sig derefter uteslutande med vetenskapligt skriftställen. -- G. slöt sig till Schlossers skola och blef vägbrytande genom sin Geschichte der poetischen nationalliteratur der deutschen (1835-42; 5:te uppl. 1871--74). 1849--52 utkom hans Shakespeare (4:de uppl. 1872) och 1855--56 hans Geschichte des 19:ten jahrhunderts seit den wiener-verträgen ("Det nittonde århundradets historia ifrån fördragen i Wien", 1863--65). Hans Einleitung in die geschichte des 19:ten jahrhunderts ("Inledning till nittonde århundradets historia", 1853, och "Inledning i det nittonde århundradets historia", 1863), som utkom 1853, ådrog honom en anklagelse för högförräderi, hvarifrån han likväl frikändes. G. verkade också mycket för att göra Händels musik populär i Tyskland och utgaf 1868 ett arbete om Händel und Shakespeare, ett bidrag till tonkonstens estetik. Han dog 1871 i Heidelberg. Hans Hinterlassene schriften utgåfvos 1872. G. bidrog mycket till väckande af den tyska nationalkänslan. Som Shakspeare-kommentator skattas han särdeles högt.