Gilling

Gilling, Nord. mytol., en jätte, som jämte sin hustru blef inbjuden till dvärgarna Fjalar och Galar. Dvärgarna frågade honom, om han ville ro ut och fiska med dem, och då de nu rodde långs landet, kom båten på ett skär, så att den kantrade. G. kunde icke simma och drunknade, men dvärgarna vände båten rätt igen och rodde i land. De berättade olyckan för G:s hustru, som började gråta högt. Då hon på Fjalars uppmaning gick för att se utåt sjön, der hennes man omkommit, steg Galar upp öfver dörren och släppte en qvarnsten i hufvudet på henne. När jätten Suttung, G:s son, sporde detta, for han till dvärgarna, grep dem och satte dem på ett flodskär. De bådo Suttung skona deras lif och erbjödo honom den dyrbara skaldemjöden i försoning för faderns dråp. Suttung emottog anbudet. I följd deraf kallas i fornnordisk poesi skaldemjöden för "Gillings försoningsbot". Th. W.