Gjellerup

Gjellerup, Karl Adolf, dansk författare, född d. 2 Juni 1857 i närheten af Fakse på Själland, är systerson till Ilia och Mathilda Fibiger och fosterson till Johannes Fibiger, blef 1874 student och tog 1878 teol. examen, ehuru han redan då var afgjord fritänkare. Detta visade sig tydligt i hans första berättelser, En idealist (1878) och Det unge Danmark, (1879), men i synnerhet i diktsamlingen Rödtjörn (1881). Derefter följde en filosofisk afhandling, Arvelighed og moral (1881) samt två större berättelser, Germanernes lærling (1882) och Romulus (1883; sv. öfvers. 1884), samt sorgspelet Brynhild (1884). Men under det att han i början af sitt författareskap hade varit en af den literära vensterns yttersta förkämpar och en ifrig anhängare af G. Brandes, bröt han efter en resa i utlandet, skildrad i Vandreaaret (1885), fullständigt med sin mästare. Sedermera har han skrifvit dikter af högst olika art, berättelser, Minna (1889) och Mötten (1896), diktsamlingen Min kjærligheds bog (1889), sorgspel, Saint Just (1886), Thamyris (1887), Hagbard og Signe (1888), Kong Hjarne Skjald (1893), och nutidsskådespel, Herman Vandel (1891) och Wuthorn (1893), likväl utan att vid något arbete vinna afgjordt bifall, ehuru han alltid väcker intresse. En öfversättning af »Den aeldre Eddas gudesange» utkom 1895 och en afhandling om Richard Wagner og Nibelungen Ring 1890. E. Ebg.