Gjöll l. Gjall ("den brusande"), Nord. mytol., den underjordiska flod, hvaröfver Gjallarbron (se d. o.) leder. Th. W.
1. Gjörwell, Karl Kristofer, lärd, publicist, föddes i Landskrona d. 10 Febr. 1731, besökte 1741 en kort tid Åbo universitet, men lemnade det följande sommar för att i Lund sköta sina studier. Der uppehöll han sig till 1745, då han for öfver till Greifswald och fortsatte sina studier till 1748. Ett par följande år var G. i Lund, men fick 1750--51 företaga en utländsk resa till Danmark, Holland och Frankrike. Derefter vistades han i Stockholm såsom informator. 1754 började G. sin skriftställarebana med en samling Bref om blandade ämnen, hvilka framkallade åtskilliga motskrifter. Med 1755 begynte han utgifvandet af Den svenska Mercurius, med hvilken tidskrift man kan säga, att den egentliga journalistiken tagit sin början i Sverige. Den tillvann sig genast allmänt erkännande och fick stor spridning. Genom dess utgifvande blef den okände unge mannen plötsligt ett af svenska literaturens bästa namn. In- och utländske lärde täflade om att sätta sig i förbindelse med och understödja honom. På tjenstemannabanan njöt han deremot föga framgång. Han hade 1756 ingått vid K. biblioteket och blef 1758 amanuens derstädes samt 1764 vice bibliotekarie. Snart derpå kom G. i tvist med sin förman, som ville neka honom fritt tillträde till den boksamling han med så mycket nit skötte och med oegennyttig frikostighet alltjämt ökade, genom att anslå vinsten af en tidskrift till inköp af behöfliga verk. Jämte sin oafbrutet fortsatta publicistiska verksamhet, hvilken mot frihetstidens slut jämväl förde honom in på politikens område och i hattarnas stridsläger, idkade G. äfven en omfattande, efter nya grunder inrättad utländsk bokhandel. Affären gick dock illa, och G. måste i Febr. 1772 till sina borgenärers förnöjande afträda ett boklager, i gångbart mynt uppskattadt till 140,000 daler och vida öfverstigande gälden. Äfven en ej obetydlig förlagsrörelse var förenad med denna affär, och sannolikt var det väl denna, som egentligen bragte G. på obestånd. Någon förlikning med fordringsegarna kom dock till stånd, enär G. fortfarande sysselsatte sig med utgifvande af tidskrifter och förlag, bland hvilka senare märkas flere goda läroböcker för ungdom och åtskilliga verk rörande Sveriges historia. Med senare delen af Gustaf III:s regering var G:s stjerna i nedgående. Historiens och literaturhistoriens främjande, åt hvilket G. hufvudsakligen egnat sina krafter, var ej mer en lifsfråga för literaturen. Hans tidskrifter voro för allvarsamma, hans stil tycktes tiden för styf och enfaldig. G:s bildning hade dessutom genom hans flitiga beröring med Tysklands literatur och hans starka lutning åt det sentimentala i herrnhutismen fått en prägel, som föga stämde öfverens med den allmänna tonen och åsigterna under tiden närmast före revolutionen. 1781 erhöll G. tjenstledighet under all den tid han sysselsatte sig med literära arbeten, och denna slöts först med hans afskedstagande 1795, då han fick en ringa pension. Han fortfor att utgifva nya publikationer, och med uppmärksamhet följa alla företeelserna inom literaturen. En motgång, som drabbade honom under Gustaf IV Adolfs skuggrädda tid, var äfven i ekonomiskt hänseende ett hårdt slag för G. Han hade låtit öfversatta en Patriotisk cateches af Siede, på hvilken nära 3,000 personer subskriberade; men då han 1803 sökte tjugo års privilegium å arbetet hos hofkansleren, blef försäljningen förbjuden, och de utsända exemplaren måste återfordras. 1805 erhöll emellertid G. 300 rdr b:ko i ersättning för denna våldsamma åtgärd. Mot slutet af sin lefnad hade G. den tillfredsställelsen att finna den af honom så högt älskade tyska literaturen å nyo framhållen och beundrad af fosforisterna äfvensom att erhålla ett litet understöd från Karl Johan, hvilkens uppmärksamhet genom Wallmark blifvit riktad på G:s förtjenster. G. afled i Stockholm d. 26 Aug. 1811. En förteckning på G:s tidskrifter och arbeten omfattar mer än ett hundratal titlar och kanske ett par hundra band och häften. Såsom de vigtigaste och mest kända af tidskrifterna kunna nämnas: Den svenska Mercurius (1755--61, 63--65), Svenska magazinet (1766), K. bibliothekets tidningar om lärda saker samt Tidningar om lärda saker (1767-- 69), Politiske Aristarchus (1769--70), Allmänna tidningar (1770--72), Samlaren (1773--77), Nya lärda tidningar och Stockholms lärda tidningar (1773--80), Adressen (1775--76), Upfostringssälskapets tidningar (1781--90), Svenska archivum (1790--93) m. fl. Af hans öfriga utgifna samlingar och skrifter äro de mest kända: Svenska bibliotheket (5 delar, 1757--61), Nya svenska bibliotheket (2 delar, 1762--63), Almänna bibliotheket (6 delar, 1776--78), Resebeskrifvaren (l band, 1790--91), Det lefvande Sverige (2 band, 1796--98) och Brefvexling (6 band, 1798--1810). -- För en utförligare kännedom jfr hans "Minne" af B. von Beskow i Sv. Akad. handl., 36:te delen. -rn.
2. Gjörwell, Karl Kristofer, arkitekt, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 19 Jan. 1766, blef i ynglingaåren elev af Målareoch bildhuggare-akademien och anställdes 1788 under Desprez som byggnadselev vid det tillämnade stora slottet på Haga samt 1792 vid Stockholms stads arkitektkontor. 1794 företog han en studieresa, under hvilken han länge vistades i Rom. Efter sin hemkomst, 1796, anställdes
han som vice stadsarkitekt under Palmstedt och fick derigenom rika tillfållen att öfva sin konst, till en början företrädesvis såsom arkitekt för landtbyggnader, herresäten o. d. Äfven större företag (bl. a. omgestaltandet och tillbyggandet af Karlberg till krigsakademi) anförtroddes honom, hvarvid dock Desprez, enligt dennes egen anteckning, hade högsta ledningen. G:s första fullt sjelfständiga arbete af mera omfattande art voro ritningarna till Åbo universitetshus, hvilket grundlades 1802, men utfördes under ledning af Charles Bassi, en annan af Desprez' lärjungar, och blef färdigt först 1815, då Finland ej längre var svenskt. Emellertid hade Palmstedt aflidit, och G. blef 1803 hans efterträdare som stadsarkitekt samt valdes tillika s. å. till medlem af konstakademien. 1808 fick han professors titel. Han hade då uppfört Drottningens paviljong på Haga samt gifvit ritning till ombyggnaden af Säfstaholm, utförd 1804--15, och till Vestmanska huset, som från 1828 blef K. Vetenskapsakademiens lokal och på 1860-talet ändrades och tillbyggdes, så att dess gamla utseende utplånades. Men ett ännu mera betydande arbete anförtroddes G., då han af konung Karl XIV Johan erhöll i uppdrag att uppgöra ritningarna till och leda utförandet af Garnisonssjukhuset i Stockholm (fullbordadt 1834). Detta blef G:s sista större arbete; men under tiden hade han utfört flere mindre byggnader för enskilda, uppgjort ritningar till altardekorationer, predikstolar (t. ex. de i Kungsholms kyrka), grafmonument m. m. Han afled i Stockholm d. 14 Nov. 1837. -- Som arkitekt tillhörde G. den skola, hvars förste upphofsman i Sverige var Desprez, eller ungefär samma riktning, som i Frankrike uppkom på 1760- och 1770-talen, och hvilken betecknas af ett återgående till den romerska antiken och en något öfverdrifven uppfattning af dess enkelhet och stränghet. G:s större byggnader utmärka sig genom enkel och klar fördelning samt mycken måtta i det dekorativa, men äro snarare verk af en lugn och jämn beräkning än af en skapande eller kraftigare bildande ande. Som dekoratör och inredare prisades G. af samtida. Han utförde i sin ungdom äfven några raderingar i böcker, utgifna af fadern. -rn.