Glareanus

Glareanus, egentl. Heinrich Loriti, schweizisk lärd, skald och musikkännare, föddes 1488 i kantonen Glarus, efter hvilken han fick namnet G. Han studerade en tid i Wien, der han var kamrat med Zwingli, och derefter i Köln, der han 1512 af kejsar Maximilian kröntes såsom skald, men derifrån han, upprörd af skolastikernas tillvägagående mot Reuchlin, 1514 begaf sig till Basel. Der bragte honom frågan om reformationen i förvecklingar. I början tog han ifrigt parti för sina vänner Zwingli och OEcolampadius, men vände sig sedermera ifrån dem och begaf sig, sedan reformationen segrat i Basel, tillika med Erasmus till Freiburg, der han 1529--60 verkade såsom professor i historia och poetik. Död derstädes 1563. -- Ehuru G. stod i stort rykte för snille, qvickhet och vetenskaplig bildning, utmärkte han sig dock företrädesvis på musikteoriens område, framför allt genom sitt berömda arbete Dodekakordon (1547), som går ut på att uppvisa tillvaron af 12 kyrkotonarter, öfverensstämmande med de grekiska modi, i st. f. endast 8, som förut antagits. G. tillade nämligen skalorna på C (den joniska) och A (eolisk), jämte de båda motsvarande plagaliska. Bland hans öfriga arbeten märkas: Helvetiae descriptio (1514), Elegiae (1516), Isagoge in musicam (s. å.), De geographia liber (1527), De arte musica (1549), Annotationes till ett flertal romerska författare m. fl.