Glinka

Glinka. 1. Sergej Nikolajevitj G., rysk författare, född 1774 (71), tjenade 1796--99 i hären, slog sig sedermera ned i Moskva såsom författare, men grep under kriget 1806--07 åter till svärdet. 1827 blef han censor och afled 1847. Han förvärfvade sig ett namn företrädesvis genom en Rysk historia för ungdom (1817--18; ny uppl. 1822) och Läsning för barn (1821), skref äfven ett par sorgespel, öfversatte Youngs "Natt-tankar" samt utgaf 1808--21 Russkij vestnik ("Ryske budbäraren"), som innehåller vigtiga material till Rysslands historia. -- 2. Feodor Nikolajevitj G., den förres broder, rysk författare, f. 1788, deltog 1805--06 och, såsom Miloradovitjs adjutant, 1812--14 i kriget mot Frankrike, hvarefter han såsom öfverste tjenstgjorde hos Miloradovitj, när denne blifvit militärguvernör i Petersburg. 1826 blef han "till följd af deltagande i en hemlig förbindelse" (med dekabristerna) förvisad till Petrosavodsk, men benådades efter några år och fick slutligen titeln verkligt statsråd. Som militärisk skriftställare utmärkte G. sig genom En rysk officers bref angående fälttågen 1805--06 och 1812--15 (1815), Drag ur Kosciuszkos lif (s. å.) och Skisser från slaget vid Borodino (1839). Som skald förvärfvade han sig ett namn genom sina poetiska öfversättningar af psalmerna, Jobs bok och profeterna (1826) och sina om en religiös och patriotisk hänförelse vittnande Minnen från år 1812 m. m. Hans beskrifvande dikt Karelija ili satotsjenie Marfy Ioanovny (1830; Karelen eller Marta Johannovnas fångenskap) innehåller ypperliga naturskildringar. -- Hans maka, Avdotja Pavlovna G. (f. 1795, d. 1863), författade en mängd noveller och uppbyggelseskrifter. -- 3. Michael Ivanovitj G., rysk tonsättare, den förres brorson, föddes 1804 på godset Novospaskoje i guvernementet Smolensk, var först lärjunge af Field och fortsatte efter 1830 sina studier dels i Italien, dels i Berlin under Dehn. Återkommen till fosterlandet 1834, skref han den ryktbara och utomordentligt populära operan Sjisn za tsarja (Lifvet för tzaren), som med mycket stort bifall uppfördes i Petersburg 1836, förskaffade honom plats af kejserlig hofkapellmästare och sedermera blef ansedd som Rysslands första nationalopera, emedan den, ehuru röjande intryck såväl från italienarna som från Méhul och Cherubini, först afgjordt anslagit den ryska folktonen. Ännu mera var detta fallet med den följande operan, Russlan et Ludmilla (1842). På 1840-talet begaf sig G. åter ut på resor, till Frankrike, Spanien och Tyskland. Död i Berlin 1857. G. är i sjelfva verket grundläggaren af den moderna, rysk-nationella kompositörskolan med dess representanter: Scrov, Dargomisjky, Tsjajkovsky, Rimskij-Korsakov m. fl. Han skref äfven en mängd romanser, orkestersaker (Kamarinskaja, Jota arragonese) m. m. 3. A.. L.