Göktytslägtet

Göktytslägtet, Iynx, zool., bildar en särskild underafdelning af hackspettarnas familj inom de partåiga foglarnas ordning. Det har trind, spetsig och vid roten hoptryckt näbb, näsborrarna täckta af en hinna, underarmens större täckfjädrar korta och föga talrika, stjerten mjuk och starkt rundad. -- I Sverige finnes göktytan, I. torquilla, som är ofvan askgrå, med rostbrun anstrykning, samt fin spräcklig af brunt, rostgult och svart; från nacken till ryggens midt går ett bredt, svartaktigt band; undre kroppsdelarna äro hvitaktiga, med rostgul anstrykning på strupen och framhalsen samt med svarta tvärlinier utom på bröstet och magen, som äro beströdda med små, trekantiga, svartaktiga fläckar; vingarna äro fläckiga af svartaktigt och rostgult, stjerten spräcklig af grått och brunt samt försedd med glesa, svarta tvärstreck; kroppslängden är 173 mm. -- Göktytan är tämligen trög i sina rörelser, flyger medelmåttigt, men rör sig någorlunda ledigt på marken och kan endast obetydligt klättra. Hon vistas i skogar och lundar, enstaka och parvis. I slutet af Augusti flyttar göktytan bort och kommer åter i April. Hon häckar allmänt ända upp i Ångermanland och lägger sina ägg i trädhål, hvilka hon dock icke sjelf förmår hacka. Hennes föda utgöres af insekter och larver, hvilka hon med sin långa, utsträckbara tunga drager fram ur springor och hål i träden samt uppsöker på marken. Göktytans läte är gällt och lätt igenkänligt samt höres under parningstiden, i synnerhet efter ett ljumt regn. C. R. S.