Granada. 1. Moriskt konungarike i Spanien, omfattade sydöstra delen af Andalusien, eller de tre nuv. provinserna G., Malaga och Almeria, med en areal af 28,653 qvkm. Med undantag af den smala kustremsan är G. ett fullständigt hög- och bergland, med det snöhöljda Sierra Nevada i midten, men mycket bördigt (se Andalusien). Efter Spaniens eröfring af morerna (711) utgjorde G. i början en del af kalifatet Cordova, men var sedan 1238 ett sjelfständigt konungarike under alhamarernas dynasti. Under sin glansperiod räknade detta rike 3 mill. innev, och kunde uppställa 100,000 man i fält. Åkerbruk och industri blomstrade; G:s sidenväfnader voro de yppersta i verlden. Tvedrägt och nästan ständiga inbördes krig (såsom fejderna mellan Abenserrager och Segrier) medförde rikets svaghet och förminskning, så att det mot slutet af sin tillvaro omfattade endast hufvudstaden G. och några kringliggande städer. Redan på 1240-talet måste G. erkänna Kastiliens öfverhöghet och erlägga årlig tribut. När konung Abu Hasan vägrade betala skatten, gaf detta 1481 anledning till ett krig, som 1492 slutade med staden G:s eröfring och den siste moriske konungen Boabdils flykt. Morernas ättlingar, moriskerna, förföljdes under 1500-talet af den spanska styrelsen och förvisades 1609 ur landet, hvarigenom G., Spaniens mest blomstrande provins, förvandlades till en ödemark. -- 2. Provins i södra Spanien, omgifven af prov. Almeria, Murcia, Albacete, Jaen, Cordova och Malaga samt Medelhafvet. Arealen 12,787,5 qvkm. 477,719 innev. (1877). -- 3. Hufvudstad i nämnda provins och förut i ofvannämnda konungarike, har ett utomordentligt vackert läge vid foten af Sierra Nevada (670 m. öfver hafvet), på norra stranden af Jenil, som der upptager Darro. 76,108 innev. (1877). Staden ligger på och mellan tvänne kullar, af hvilka den södra uppbär det verldsberömda slottet Alhambra (se d. o.). På sluttningen af den andra kullen, på högra sidan af Darro, ligger Albaycin, den äldsta stadsdelen, samt s. derom, på ömse sidor om Darro, Alcazaba. Den egentliga staden ligger v. om Alcazaba, på slätten, och omgifves af förstäderna Elvira och Antequeruela. De äldre qvarteren hafva ännu hus med morisk byggnadsstil: platta tak, små torn med balkonger samt med springbrunnar försedda gårdar. Äfven många minnesmärken af morisk konst erinra om det förflutna. För öfrigt bildar den nuv. staden en labyrint af krokiga, trånga och ojämna gator, ehuru anblicken af densamma, med dess många torn och kupoler samt det öfver staden stolt tronande Alhambra, är i hög grad imponerande. I morisk stil restaurerad är den forna basaren Alcayceria, som jämte den närliggande gatan Zacatin nu liksom fordom är handelns medelpunkt. Det vackraste bland torgen är Bibarrambla, der fordom morernas folkfester, torneringar m. m. och senare de kristnas autodaféer höllos. Katedralen (byggd 1529--1639, ofullbordad) är en med marmor rikt utsmyckad byggnad i florentinsk stil, med Ferdinands och Isabellas samt Filip I:s och Johannas praktfulla grafmonument. G. är säte för en guvernör och en ärkebiskop, har flere kloster, ett universitet (sedan 1531), och 6 "colegios". Industrien är obetydlig; de förr berömda sidenväfverierna hafva nu nästan upphört. -- G. anlades af araberna i 8:de årh. och nådde under dem en utomordentlig blomstring, så att det omkr. 1350 skall hafva räknat 200,000 och under tiden närmast före den spanska eröfringen 400,000 innev., 70,000 hus och 40,000 vapenföra män. Efter stadens intagande af spaniorerna (d. 2 Jan. 1492) aftogo dess rikedom och prakt hastigt. -- 4. Stad i republiken Nicaragua. Central-
Amerika, nära nordvestra stranden af Nicaraguasjön. Omkr. 10,000 innev. Medelst sjön och dess aflopp, floden San Juan, står staden i förbindelse med Karaibiska viken och exporterar kakao, kochenill, indigo och hudar. Den anlades 1522 och var en tid en af Nord-Amerikas rikaste städer. I början af 1600-talet härjades den ofta af sjöröfvare. -- 5. Granada, Nya. Se Columbia.