Granulationer (af Lat. granulum, litet korn), med., de vårtlika, vanligen röda, glänsande upphöjningar, som efter några dagar bilda sig på ytan af ett sår, som icke omedelbart ("per primam") blifvit läkt, utan som först småningom läkes efter varbildning och genom ärrbildning. Granulationerna utgöra just början till denna ärrbildning. Sammansatta af en lös, kärlrik bindväf och en massa runda eller spolformiga celler, afsöndra de i början på ytan var och blifva sedan allt fastare och hårdare, fattigare på celler och kärl samt rikare på bindväf, som småningom öfvergår till fast ärrväfnad. Stundom, i slappa sår, blifva granulationerna stora, lösa, mer eller mindre bleka. De kallas då svallkött l. dödkött och böra bortskäras eller bortbrännas, emedan de hindra läkningen och göra ärret ojämnt och fult. F. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Granulationer
Ämne: Sjukdomar och sjukdomslära · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 1467 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗