Groningen

Groningen (T. Gröningen). 1. Provins i konungariket Nederländerna, omgifven af Nordsjön, Hannover, Drenthe och Friesland. Arealen 2,298 qvkm. 255,686 innev. (1880). Landet är en lågslätt; endast s. om hufvudstaden finnes en höjdsträckning, Hundsrug. Vattendragen äro små, men vanligen genom kanalisering användbara för samfärdseln. Kärrtrakterna i s. ö. (Bourtangermoos och Musselbroek) äro nu till största delen torrlagda. Åkerbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. -- 2. Hufvudstad i nämnda prov., belägen vid föreningen af de segelbara åarna Hunse och Oude Aa och genom kanaler förenad med Dollart och Zuiderzee. 47,160 innev. (1880). Universitet (stiftadt 1614), institut för döfstumma (grundadt 1790, af H. D. Guyot), navigationsskola, ritskola m. m. Liflig handel och industri. 1874 beslöts, att stadens fästningsverk skulle slopas. -- G. omnämnes såsom stad första gången 1166. Staden var i början förenad med Friesland, blef sedermera en fri riksstad och 1282 hansestad. Kejsar Maximilian I (d. 1519) gaf G. i län åt hertig Albrekt af Sachsen, men staden gaf sig 1514 hällre under hertigen af Kleve. G. underkastade sig kejsar Karl V, biträdde 1577 unionen i Utrecht, men föll 1588 genom förräderi i spaniorernas händer och förenades först 1594 med de öfriga nederländska provinserna.