Grop

Grop, jagtv. För djurfänge har grop alltid varit i bruk (i forna tider vida mer än nu och hos vilda folk oftare än hos mera civiliserade), i synnerhet för fångande af större och annars svåråtkomliga djur, såväl matnyttiga som skadliga. I Sverige fångades förr elg ofta i grop, men detta fångningssätt är numera i lag förbjudet. Äfven varg fångades på den tiden, då den allmännare förekom, ofta i grop. Numera användes grop nästan endast (och äfven det undantagsvis) vid räffångst. Den för varg och räf afsedda fångstgropen har vanligen en längd och bredd af nära 5 m. samt ett djup af 3,3 m. Invändigt är hon försedd med väggbeklädnad af bräder samt har i hörnen ett framskjutande tak, för att hindra det nedfallna djuret från att gräfva sig ut eller klättra upp. För att locka djur till gropen är på en i hennes midt stående påle anbragt ett bete (t. ex. en lefvande eller uppstoppad anka), och det är vid försöket att bemäktiga sig detta bete, som djuret störtar ned. För att försåtet må döljas, är gropen försedd med lös, vid lindrig beröring nedfallande betäckning. J. W. L.