Gunnhild

Gunnhild konungamoder, gift med norske konungen Erik Blodyx (d. omkr. 950), omtalas såsom en särdeles fager qvinna, klok och mångkunnig, munter och glad, men praktälskande och hersklysten, lidelsefull och sinlig, samt mycket illfundig och ytterligt grym. När Erik i sin ungdom företog ett härnadståg till Finnmarken, såg han första gången G., som var dotter af Assur Tote, en mäktig man i Hålogaland. Hon hade blifvit sänd att uppfostras hos finnarna för att lära trolldom, och enligt sagornas påstående var hon särdeles skicklig deri samt använde ofta sin konst att öfva illdåd. När Erik Blodyx af sin fader Harald Hårfagre blifvit förordnad till öfverkonung i Norge, och i synnerhet efter Haralds död, eggade G. den af sig sjelf häftige och grymme Erik till brodermord och andra våldsamheter, hvilket hade till följd att Erik och G. snart måste fly ur landet (omkr. 934). Erik fick Northumberland i förläning af engelske konungen Adalsten. När Erik stupat i en drabbning, måste G. lemna England. Hon tog först sin tillflykt till Orkenöarna, men begaf sig sedan till konung Harald Blåtand i Danmark, som just då låg i krig med norske konungen Håkan Adalstensfostre. Hos Harald Blåtand blef hon väl mottagen. Hennes söner gjorde flere härnadståg till Norge, men lyckades ej vinna fast fot i landet förrän efter konung Håkans fall. G:s son Harald Gråfäll och hans bröder herskade nu öfver mellersta delen af Norge, men den egentliga styrelsen fördes af G., som från denna tiden vanligen bär epitetet "konungamoder". Hon utöfvade ett mäktigt och olycksdigert inflytande på sönernas och rikets öden. Det uppstod en rad af inbördes krig, som alla föranleddes af hennes maktlystnad och begär att vinna herradömet öfver hela riket. Hon skydde för öfrigt icke att använda svek och list, der hon ej med våld kunde ernå målet. Hennes och hennes söners regering vardt också hatad i landet. När genom hennes mäktigaste motståndares, Håkon jarls, stämplingar Harald Gråfäll blifvit öfverfallen och dödad i Danmark och Håkon jarl kommit till regeringen i Norge, omtalas det, att Håkon i början rönte mycket motstånd af G., och att de sökt att öfverlista hvarandra. Konungen öfvertalade då slutligen Harald Blåtand att sända ett friarebref till G. Ännu i ålderdomen giftassjuk, afseglade hon till Danmark, men blef der gripen och nedsänkt i en mosse samt slutade på detta sätt sitt oroliga och i många afseenden afskyvärda lif. Stället der hon dog kallades sedan Gunnhilds myr. Med någon sannolikhet kan den antagas hafva varit belägen i närheten af Vejle, der man för några årtionden sedan påträffade ett nedsänkt qvinnolik, iklädt en dyrbar, forntida drägt; och det är åtminstone en möjlighet att man här funnit de jordiska qvarlefvorna efter den norska konungamodern. Th. W.