*Hanno. 1. C. M. Kan (»De periplous van Hanno», 1891) och Curt Th. Fischer (»De Hannonis carthaginiensis periplo», 1893) förlägga färden till midten af 5:te årh. f. Kr., den sistnämnde med stöd af Herodotos IV,42 närmare till något af åren mellan 465 och 450.
Mulciber Lat., »uppmjukaren», »smältaren», var ett namn på eldens gud hos romarna (italerna), hvilket särskildt framhö… Exsecratio Lat. (af exsecrari, af sacer, helig), hos romarna en ed, vid hvilken den svärjande nedkallade öfver sig eller… Evocati Lat. (af evocare, uppbåda), hos romarna de uttjenta soldater, som förbundo sig till ytterligare tjenst. Då st… Arverner galliskt folk i nuv. Auvergne, betvingades 121 f. Kr. af romarna, som dock läto det med få inskränkningar beh… Caveant onsules! Lat., "Må konsulerna se till!" (nämligen ne capiat respublica aliquid detrimenti, att staten ej tager någon s… Militärväg hufvudsakligen för underlättande af truppers snabba framsändande anlagd väg. Perserna och romarna hafva framf… Sub rosa latinskt ordspråk, »under rosen», i förtroende, i hemlighet, under tystlåtenhetens insegel (meddela någonting… Exodium Lat. (Grek. exodion), utgång, slut, i synnerhet slutet af en scenisk framställning; hos romarna ett muntert e…
Alla artiklar i ämnet →
I huvudbanden
Den här artikeln står i ett supplementband, som kompletterar artikeln i huvudbanden. Flera artiklar har samma uppslagsord – den som liknar den här mest står först.
Hanno 1. H., med tillnamnet sjöfararen, gjorde, möjligen 510 f. Kr., en upptäcktsresa till sjös längs Afrikas vestra kust för att utvidga Karthagos … band 6, sp. 704 Hanno den helige. Se Anno . band 6, sp. 704