Harring

Harring, Harro Paul, tysk revolutionsman och skriftställare, f. 1798 i Ibensdorf nära Husum, var först tulltjensteman, egnade sig sedan åt målarekonsten och begaf sig vid grekiska frihetskrigets utbrott till Grekland för att kämpa mot turkarna. Sedermera fortsatte han i Rom sina konststudier och ingick 1828 vid gardeslancierregementet i Varsjav, men tog redan 1830 afsked och återvände till Tyskland. Fördrifven från Leipzig och ur Bajern, begaf han sig till Frankfurt, der han redigerade tidningen "Das konstitutionelle Deutschland", och senare till Schweiz, der han för sitt deltagande i tåget till Savoyen 1836 häktades i Bern. Derifrån fördes han till England. Året derefter sårades han svårt i en duell och begaf sig till Helgoland, men blef 1838 der å nyo häktad och återförd till England. Ett lika öde hade han 1839. Efter att hafva fört ett kringflackande lif i England, Nord-Amerika och Brasilien kom han 1849 till Norge, hvarifrån han på grund af revolutionära sträfvanden likaledes blef utvisad 1850. Han återvände då till London. 1854 gjorde han åter ett besök i Brasilien, men kom 1856 tillbaka till England och qvarstannade der. H. var en framstående medlem af den revolutionära propagandan och Mazzinis trogne kamrat. Han dog d. 15 Maj 1870 på ön Jersey, efter en längre tids sinnessjukdom och i torftiga omständigheter, genom sjelfmord. -- Af hans många arbeten, som alla äro fulla af friskhet och framgått ur en omedelbar åskådning, men lida af tekniska brister, märkas: Ronghar Jarr, fahrten eines friesen (1828), en autobiografisk skrift; romanerna Der carbonaro zu Spoleto (1831), Julius von Dreyfalken (s. å.), Der pole (s. å.; "Memoirer öfver Polen under ryska väldet", 1832) samt Dolores (1858--59); hjeltedikten Szapari och Batthyányi (1828); dramerna Der student von Salamanca (1825), Faust im gewande der zeit (1831), Moses zu Tanis (1859) och Die dynastie (1861).