Hästsvans (Turk. tugh) var i Turkiet, innan den reguliera armén i senare hälften af 1820-talet infördes, ett tecken för de högsta militära värdigheterna. Den s. k. hästsvansen (egentligen svansen af grymtoxen) nedhängde från en af en stång uppburen förgylld halfmane och fördes i krig framför innehafvaren eller planterades framför hans tält. Sultanen hade sex hästsvansar, storvesiren och en pascha af första rangen tre, en pascha af andra rangen två och en af tredje klassen en hästsvans. Seden, som ännu bibehåller sig i Turkistan, är urgammal hos den turanska folkstammen, hvilken först senare, af perser och araber, lånat fanans bruk.