Hecker

Hecker, Justus Friedrich Karl, tysk läkare, f. 1795, d. 1850, blef 1817 medicine doktor och docent vid Berlins universitet samt 1822 e. o. professor och 1834 ord. professor i medicinens historia vid nämnda universitet. H. var en af sin tids främste medicinske historieforskare. Hans arbeten i historisk patologi kallas af Hirsch banbrytande. Han var den förste, som uppfattat folksjukdomarna såsom en produkt af en mängd faktorer, hvilka lika väl ligga i menniskornas vexlande fysiska och psykiska stämningar som i det politiska och sociala lifvets olika gestaltningar och i inflytandet af atmosferiska och telluriska rörelser. Bland H:s arbeten på detta område märkas: Der schwarze tod im 14 jahrhundert (1832); Die tanzwuth, eine volkskrankheit (s. å.); Der englische schweiss. Ein ärztlicher beitrag zur geschichte des 15 und 16 jahrhunderts (1834), hvilka jämte åtskilliga andra dithörande skrifter utgåfvos samlade efter H:s död af A. Hirsch under titeln Die grossen volkskrankheiten des mittelalters (1865). I läkarekonstens historia utgaf H. Geschichte der heilkunde (1822--29), Geschichte der neueren heilkunde (1829) m. m. samt inlade dessutom stor förtjenst genom sina upplagor af äldre medicinska författare, genom de af honom redigerade "Litterarische annalen der gesammten heilkunde" (1825--36) och "Medicinische zeitung" (1832-36). R. T-dt.