Heidelberg, stad i Baden, i en af de vackraste nejder i Tyskland, vid södra stranden af Neckar och foten af Königsstuhl. 24,406 innev. (1880), hvaraf omkr. 1/3 katoliker. Staden ligger sammanträngd mellan floden och berget i en längd af nära 2 km., med hufvudgatorna löpande parallelt med floden. Stadens största märkvärdighet är det på Jettenbühel, s.ö. om staden, belägna gamla slottet. Det påbörjades i slutet af 1200-talet, tillbyggdes af kurfursten och tyske konungen Ruprecht samt af följande kurfurstar, särskildt Fredrik V, den olycklige konungen af Böhmen. Slottet bildar en fyrkant af flere skilda byggnader rundt omkring en borggård. Ingången är från södra sidan; på den vestra sidan ligga Ruprechtsbyggnaden (1400--10) och den s. k. gamla byggnaden (l. Rudolfsbyggnaden, den äldsta delen af slottet), på norra sidan Fredriksbyggnaden (1601--07), prydd med statyer af pfalziska furstar, på östra och södra sidan Otto Henriksbyggnaden (1556--59), med rik plastisk utstyrsel, ett verkligt mönster af fantasirik och ädel ungrenaissance i Tyskland, samt i n.v. Elisabetbyggnaden, den nyaste delen af slottet (1618). Slottet förstördes till stor del af fransmännen 1689 och 1693 samt härjades ytterligare af åskeld 1764 och är sedan dess en ruin, den vackraste och mest storartade i Tyskland, sorgfälligt skyddad för ytterligare förfall. Slottet inrymmer en fornsakssamling, och i källaren under Fredriksbyggnaden ligger det ryktbara vinfatet (bygdt 1751), 8 m. i genomskärning och 10 m. i längd samt rymmande, enligt en uppgift, 375 hl. Staden har ett universitet, det äldsta i Tyska riket, grundadt 1356, men öppnadt först 1386, sedan det erhållit påflig sanktion. Det hade sin blomstringstid i slutet af 1500- och början af 1600-talet, då det var en tillflyktsort för calvinsk lärdom, men led hårdt under trettioåriga kriget och förde ett tynande lif, tills det genom freden
i Lunéville (1801) förlorade sina flesta besittningar. Sedan det 1803 erhållit nya dotationer och ny organisation, uppblomstrade det å nyo och räknade 1881 108 lärare och 562 studerande. Till universitetet höra ett rikt bibliotek, grundadt 1703 (det gamla biblioteket fördes af Tilly 1623 till Rom, togs af fransmännen till Paris, hvarifrån en del 1815 återlemnades till H.), botanisk trädgård samt andra samlingar. Stadens industri är obetydlig. -- H., som ursprungligen var ett län under biskopen i Worms, blef sedan midten af 1100-talet de rhenska pfalzgrefvarnas residens och förblef sedan Pfalz' hufvudstad ända till 1720, då residenset flyttades till Mannheim. Enär staden var ett af reformationens hufvudsäten, var den ofta utsatt för angrepp i det trettioåriga kriget: den eröfrades af Tilly 1622 och af svenskarna 1633, belägrades af bajrarna 1634 och besattes 1635 af de kejserlige under Gallas. 1688 intogs H. efter en längre belägring af fransmännen och undergick jämte det öfriga Pfalz en ohygglig plundring, som förnyades 1693, då endast ett enda hus skonades. 1803 blef H. en del af storhertigdömet Baden.