Hermafroditism (om ordets härledning se Hermafroditos). 1. Anat., den samtidiga förekomsten af han- och honorgan hos en varelse. Endast hos vissa lägre djurslägten förekommer hermafroditism normalt. Hos menniskan träffas den endast som en abnorm, felaktig bildning. Hos det menskliga embryot finnas alltid i början anlag till båda könens organ. Först i 5:te eller 6:te veckan sker utvecklingen i en bestämd riktning, medan det andra könets organ qvarstanna på rudimentär ståndpunkt. Stundom utveckla sig dock organen mer eller mindre i båda riktningarna, och då uppstår i högst sällsynta fall verklig hermafroditism, om både inre och yttre organ utbilda sig dubbelt, och falsk hermafroditism l. psevdohermafroditism, om endast de yttre organen utveckla sig i båda riktningarna. Vid denna oftast förekommande psevdohermafroditism är det vanligen ytterst svårt att under lifstiden bestämma det rätta (öfvervägande) könet, hvilket dock ur rättslig synpunkt kan vara af ganska stor vigt. -- 2. Bot. Hos fanerogama växter eger hermafroditism rum, då blommorna innehålla både ståndare och pistiller fullt utvecklade, eller äro "samkönade", i motsats till skildkönade eller diklina (heterogama) blommor. Hos sådana blommor är sålunda sjelfbefruktning eller homoklin befruktning genom öfverförande af frömjöl från ståndare till pistill i samma blomma möjlig, men genom särskilda anordningar med afseende på ståndarnas och pistillernas förhållande till hvarandra är en dylik sjelfbefruktning i de flesta fall förekommen. 1. F. B. 2. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Hermafroditism
Ämne: Allmän zoologi och lägre djur · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 1100–1101 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗