Hicka

Hicka, fysiol., består i en, vid tillsluten röstspringa skeende, rytmiskt återkommande, snabb, plötsligt afbruten inandning, vid hvilken alstras en kort och högljudd ton. Den åtföljes oftast af ett ryckvis uppåtstigande af struphufvudet och har sin förnämsta verkande orsak deri att tungsvalg- och lungmagnervens periferiska delar retas, hvarigenom inandningsmusklerna reflektoriskt försättas i verksamhet. Mot hickan äro många huskurer i bruk, såsom en dryck vatten, andningsstillestånd, skrämsel o. s. v.; något bestämdt inflytande på hickan kan likväl icke tillerkännas dessa medel. Hickan upphör vanligtvis ganska snart af sig sjelf och dess tidigare, ju mindre individen fäster uppmärksamheten vid henne. R. T-dt.