Hilgenfeld, Adolf Bernhard Christoph Christian, tysk teolog, föddes d. 2 Juni 1823 i Stappenbeck (preuss. prov. Sachsen) och studerade i Berlin och Halle. Han blef 1847 privatdocent i Jena, 1850 e. o. professor derst. och 1869 professor honorarius. H. är en af de snillrikaste, lärdaste och grundligaste fortsättarna af den baurska skolans (Tübingenskolans) arbeten. Hans forskningar gällde urkristendomen och uppkomsten af Nya testamentets skrifter. Hade F. Ch. Baur (se d. o.) vid sin undersökning af desamma hufvudsakligen fäst sig vid deras olika tendenser och derför vid bedömandet af deras ursprung, ålder och tillförlitlighet väsentligen hållit sig till de inre kännetecknen, så sökte H. i dessa afseenden bringa till stånd en så vidt möjligt fullständig historisk utredning. Sjelf betecknade han sin metod såsom den literaturhistoriska kritikens i motsats till Baurs "tendenskritik". Resultatet af hans undersökningar blef i allt väsentligt en bekräftelse på dennes uppfattning angående läroskiljaktigheterna inom den äldsta kyrkan, men tillika i allmänhet ett förläggande af de kristna religionsurkundernas uppkomst till äldre tidpunkter, än Baur hade antagit. I vårt nuvarande "evangelium enligt Matteus" såg han en senare, dock redan i 1:sta årh., från en mildrad judekristendoms ståndpunkt gjord bearbetning och utvidgning af en äldre, på hebreiska skrifven urkund (Hebreer-evangeliet). "Evangeliet enligt Markus" betecknar han såsom likaledes tillhörande en mildrad judekristen ståndpunkt och grundadt på Petrus' muntliga föredrag samt skrifvet i Rom på 80-talet. "Evangeliet enligt Lukas" och Apostlagerningarna betecknar han såsom uttryck för en mildrad paulinism ("unionspaulinismen") och förlägger deras uppkomst till Mindre Asien, i slutet af 1:sta årh. Till samma tid hänför han den judekristna skriften Jakobs epistel. Endast i den i tiden näst före Jerusalems fall skrifna Uppenbarelseboken ser han ett uttryck för den rent judekristna riktningen med en essenisk anstrykning, likasom å andra sidan den rena paulinismen blott representeras af Paulus' äkta bref. Till dessa räknar H. utom de fyra första (af Baur såsom äkta erkända) äfven den första episteln till tessalonikerna. Till den efterapostoliska tidsåldern räknar han af Nya testamentets skrifter blott Petrus' 1:sta och 2:dra bref, 2:dra tessalonikerbrefvet, de redan mot gnosticismen polemiserande Kolosseroch Efeserbrefven, de paulinska herdabrefven, Judas' epistel samt slutligen de johanneiska brefven och Johannesevangeliet. Det sistnämndas ståndpunkt betecknar han såsom en mildrad gnosticism, och tiden för dess uppkomst bestämmer han till 130--140. Sina åsigter om den urkristliga literaturen har H. sammanfattat i Historisch-kritische einleitung in das Neue testament (1875). 1858 började han utgifva "Zeitschrift für wissenschaftliche theologie".
Nordisk familjebok · första upplagan
Hilgenfeld
Ämne: Tyska teologer och bibelforskare · Teologer och predikanter
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 6 (1883), sp. 1230–1231 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗