Hoffmann, Melchior, tysk protestantisk predikant och skriftställare under reformationstiden, föddes i Schwaben (födelseåret okändt) och var i början buntmakare. Han slöt sig med hänförelse till reformationens radikala riktning ("svärmeandarnas" och anabaptisternas) samt vandrade 1523 och 1524 omkring i Rhenlanden såsom predikant. Jämte Melchior Rink (lärjunge af Thomas Münzer) och Bernhard Knipperdolling kom han sedan till Sverige, der han blef predikant vid tyska församlingen i Stockholm, men förvisades derifrån af Gustaf I, då hans och hans medbröders föredrag föranledde oroligheter. Efter en kort vistelse i Dorpat och i Wittenberg begaf H. sig till Holstein och utnämndes af danske konungen Fredrik I till predikant i Kiel. Genom sina anabaptistiska åsigter och sitt stormande nit mot hvarje qvarlefva af de gamla kyrkobruken ådrog han sig de andra presternas ovilja. Slutligen medförde hans förnekelse af Kristi lekamliga närvaro i nattvarden hans aflägsnande, i synnerhet sedan han på religionssamtalet i Flensburg (April 1529) försvarat sina satser mot bl. a. wittenbergteologen Bugenhagen. Han flyttade sedermera till Strassburg, der han föll ett offer för den allmänna förföljelse, som efter undertryckandet af upproret i Münster drabbade anabaptisterna. Han kastades 1533 i fängelse, der han försmäktade ännu på 1540-talet. Efter den tiden omtalas han ej mera. H. utgaf flere skrifter, bl. a. Auslegung der heimlichen offenbarung Johannis.