Monod

Monod [månå'], Adolphe, Frankrikes mest berömde evangeliske predikant i vårt århundrade, född 1802 i Köpenhamn, vid hvars franska evang. församling fadern då var pastor, studerade i Genève och grundade i Neapel en evang. församling, som han förestod 1825--27. Derefter blef han evang. pastor i Lyon. Ett mot honom afvogt parti lyckades hos regeringen utverka hans afsättning efter en alltför skarp predikan (»Qui doit communier?»), som han hållit. Han qvarstannade dock i staden och utöfvade fortfarande en för dervarande evang. församlings framtid ytterst betydelsefull verksamhet. Af regeringen kallades M. 1836 till en teol. lärostol vid högskolan i Montauban. Hans stigande rykte som predikant medförde 1847 hans kallelse till Paris, der han verkade som pastor till sin död, 1856. M. utöfvade ett stort inflytande såväl genom sin helgjutna kristliga personlighet som genom sina predikningar, hvilka förenade gediget innehåll med en sällsynt formskönhet. Hans samlade predikningar, Sermons, äro utgifna i Paris (3:dje uppl. 1860, i 4 bd). Ett urval af dem är öfversatt på svenska. G. R-l.