Monodi (af Grek. monos, ensam, och ode, sång), musikt., »enkelsång», kallas den omkr. 1600 uti Italien uppkomna musik-art, hvilken, i st. f. den dittills såsom enda slags konstmusik ansedda flerstämmiga sången, satte solosången med instrumental beledsagning, en form, som visserligen funnits långt förut, men endast i mera populär och mindre konstmässig fattning. Monodien är af ofantlig musikhistorisk vigt såsom utgångspunkt för både operan, oratoriet och kantaten samt t. o. m. i viss mån för den rena instrumentalmusiken. Jfr Aria och Madrigal. A. L.