Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Högbom

Ämne: Uppsalalärda: universitetslärare, skolmän och präster · Svenska präster, lärda och universitetsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 1176–1177 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Högbom, Arvid Gustaf, geolog, universitetslärare, f. i Vännäs socken, Vesterbotten, d. 11 Jan. 1857, aflade mogenhetsexamen 1876, blef filos. kand. i Upsala 1880 och filos. lic. 1884, disputerade för graden 1885, blef docent i geologi s. å. och förestod professuren i mineralogi och geologi h. t. 1887–Mars 1890 och en del af hösten s. å. Han blef 1891 tillf. lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi vid Stockholms högskola samt utnämndes 1896 till professor i mineralogi och geologi vid Upsala universitet. H. har företagit undersöknings- och studieresor inom Sveriges flesta provinser och åtskilliga resor i Norge samt besökt Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien, Finland och, såsom ett af Sveriges ombud vid den internationella geologkongressen i S:t Petersburg 1897, Ryssland och Ural.

Han har ådagalagt en ganska stor mångsidighet. Af hans många vetenskapliga skrifter rör sig en del om eruptiva bergarter, bl. a. de i »Geol. för:s förhandl.» införda uppsatserna Om basiska utsöndringar i Upsalagraniten (1888), Om postarkeiska eruptiver i det svensk-finska urberget (1893), Om de s. k. urgraniterna i Upland (s. å.), Über das Nephelinsyenitgebiet auf der insel Alnö (1895). Andra angå fjälltrakternas, särskildt Jämtlands, geologi, såsom Om kvartsit-sparagmilområdet mellan Storsjön i Jemtland och riksgränsen söder om Rogen (1889), Om kvartsit-sparagmitområdet i Sveriges sydliga fjelltrakter (1891), alla i »Geol. för:s förhandl.», och Geologisk beskrifning öfver Jemtlands län (med karta, 1894; i »Sveriges geol. unders.»), medan åter andra hafva till föremål vårt lands qvartär-geologi, såsom Glaciala och petrografiska iakttagelser i Jemtlands län (i »Sveriges geol. unders.», 1885), Om glacialreporna i Vesterbotten (1880–81), Om sekulära höjningen vid Vesterbottens kust (1887), Om relationen mellan kalcium- och magnesiumkarbonat i de qvartära aflagringarna (1889), Studier öfver de glaciala aflagringarna i Upland (1892), Om märken efter isdämda sjöar i Jemtlands fjelltrakter (s. å.), Om interglaciala aflagringar i Jemtland (1893), Om högsta marina gränsen i norra Sverige (1896), samtliga i »Geol. för:s förhandl.», m. fl. Af stort intresse är hans försök att förklara dolomitbildningen: Über dolomitbildung und dolomitische kalkorganismen (i »Neues Jahrb. f. mineral.», etc., 1894). Han har vidare skrifvit Om några genombrottsdalar i vårt lands sydliga fjelltrakter (i »Ymer», 1895), författat några uppsatser af kemiskt och meteorologiskt samt populärt-vetenskapligt innehåll och utgifvit en resehandbok: Jemtland med infartsvägar (1886, 2:dra uppl. 1891). A. G. N.