Holland. 1. I vidsträckt mening en ofta använd benämning på konungariket Nederländerna (se d. o.). -- 2. Gemensamma namnet på två provinser, Nord-H. och Syd-H., i nordvestra delen af konungariket Nederländerna, de tätast befolkade och rikaste uti konungariket. Nord-Holland (Noordholland) begränsas af Nordsjön, Zuiderzee, Utrecht och Syd-Holland. Arealen 2,770 qvkm. 694,166 innev. (1880). Provinsen utgöres till största delen af en halfö, numera en ö, sedan dess norra del, Holland op zijn smalst, blifvit genomskuret af Nordsjökanalen (mellan Amsterdam och Ijmuiden), jämte de n. derom belägna öarna Wieringen, Texel och Vlieland. Den hör till den lägst belägna delen af konungariket, skyddas mot hafvet af höga dyner och har en mycket fruktbar jord, som dock begagnas mera till gräsväxt än till åkerbruk. Boskapsskötsel är ock landets hufvudnäring jämte åkerbruk, fiske, handel och skeppsbyggen. Hufvudort Amsterdam. -- Syd-Holland (Zuidholland) är beläget s. om Nord-H. och gränsar för öfrigt i v. till Nordsjön, i s. till Zeeland och Nord-Brabant samt i ö. till Gelderland och Utrecht. Arealen 3,022 qvkm. 818,477 innev. (1880). Provinsen, som omfattar Rhens och Maas' mynningar, består till hälften af stora, mellan flodarmarna liggande öar och har dessutom flere insjöar. De förnämsta vattendragen äro Oude Rijn (Gamla Ehen), Ijssel, Lek, Merwede, Maas och, på södra gränsen, Hollandsdiep. Det af Oude Rijn genomflutna området kallas Rijnland, det s. derom belägna Delfland och Schieland, ön s. om Rotterdam Ijsselmonde, den s. om. Maas liggande större ön Voorne (i v.), Beijerland (i midten) och Stryen (i ö.) samt den sydvestligaste ön Overflakke och Goeree (i v). Landet liknar för öfrigt Nord-Holland i naturbeskaffenhet. Boskapsskötsel, åkerbruk och handel äro hufvudnäringar, men derjämte förekommer äfven en liflig industri; tegelslagning, bränvinsbränning, skeppsbyggen etc. Hufvudort Haag ('s Gravenhage), Nederländernas hufvudstad. -- 3. Konungarike, som utgjordes af republiken Förenade Nederländernas (sedan 1795 kallad Bataviska republiken) område och af Napoleon I 1806 gafs åt hans broder Ludvig, men 1810 införlifvades med Frankrike. -- 4. Fordom grefskap, som sträckte sig öfver de nuv. provinserna Nord- och Syd-H. samt derjämte omfattade några på andra sidan Maas och Hollandsdiep belägna områden, hvilka förenats med Nord-Brabant. -- Grefskapet H., egentl. Holtland, "skoglandet" (så kalladt efter den rika buskvegetationen på öarna vid Maas' mynning; jfr T. holz, skog), som sedan äldsta tider beboddes af germaner (friser), införlifvades efter en långvarig kamp, som först slutades genom Karl d. store (d. 814), med det stora frankiska riket. Genom fördraget i Verdun (843) kom H. till Lothringen och genom fördraget i Mersen 870
till Tyskland. Först i 10:de årh. förekommer titeln "grefve af H.", och med grefve Dirk III (d. 1039) begynner H:s tillförlitliga historia. Bland Dirks efterträdare, som lågo i ständiga fejder med grefvarna af Flandern, märkas Vilhelm I (d. 1224), som 1218 företog ett berömdt korståg till Heliga landet och Egypten samt förlade residenset till Haag, och dennes sonson Vilhelm II (1234--56), hvilken 1247, efter Henrik Raspes död, valdes till tysk motkonung mot Fredrik II. Med Vilhelm II:s sonson Johan I (1296--99) utdog grefveslägten på manssidan, hvarefter H. tillföll Vilhelms systerson Johan II af Avênes (d. 1304), tillika grefve af Hainaut. Efter huset Avênes' utslocknande med Vilhelm IV, 1345, utbröt ett inbördes krig i H. och uppstodo de ryktbara partierna hoeks och kabeljaouws. Vilhelm IV:s syster Margareta, gift med tyske kejsaren Ludvig af Bajern, besteg tronen och fick understöd af de aristokratiske "hoeks", men bekämpades af det borgerliga partiet, "kabeljaouws", som stredo för hennes son Vilhelm V. Sedan denne vid Vlaardingen besegrat "hoeks" och de med dem förbundna engelsmännen (1351), afstod Margareta (1354) från tronen. När Vilhelm ej långt derefter blef vansinnig, inkallade "hoeks" hans broder Robert till ståthållare l. "ruward" (1358). Dennes sondotter Jakobaea, den holländska historiens mest romantiska figur, nödgades 1433 afträda H. till sin morfader, hertig Filip den gode af Burgund. Derefter delade H. de öfriga burgundiska landens öde, öfvergick 1477 till habsburgska huset och vid de habsburgska landens delning 1556 till Spanien. H. var en af de sju provinser, hvilka genom nederländska frihetskriget (1568--1648) lössleto sig från Spanien och 1648 erkändes såsom sjelfständig republik under namnet Förenade Nederländerna. Det blef den mäktigaste af provinserna: det bidrog ensamt med mer än hälften till Nederländernas inkomster och utöfvade på dess politik ett så bestämmande inflytande, att republiken vanligen benämndes H. Dess rika handelsstäder voro hufvudsätet för det aristokratiska patriotpartiet, hvilket bekämpade det oraniska husets herravälde. Sedan Bataviska republiken upprättats (1795), ingick den gamla provinsen H:s område i det närmaste i departementet H. Sedan 1814 konungariket Nederländerna bildats, återställdes provinsen H. till sina gamla gränser. Den styrdes af två guvernörer, och dess representation sammanträdde än i Haag, än i Haarlem. 1840 delades den i två provinser, Nord-H. och Syd-H.