Hospital (af Lat. hospitalis, gästvänlig, af hospitium, se d. o.), ursprungligen vårdanstalt för lytta, orkeslösa och sjuka personer, kallas numera i Sverige företrädesvis vårdanstalter för sinnessjuka (föråldrad benämning: dårhus). Hospital för sinnessjuka finnas i Sverige f. n. (1883) till ett antal af 10, nämligen Göteborgs, Hernösands, Stockholms (Konradsberg), Lunds, Malmö, Nyköpings, Upsala, Vadstena, Vexiö och Visby, och dessutom har riksdagen lemnat handpenning till inköp af egendomen Marieberg vid Kristinehamn för uppförande af ett nytt hospital derstädes. Det s. k. Danviks hospital (se d. o.) var förut dårhus, men är numera försörjningsinrättning. Det största och nyaste bland rikets hospital är Lunds, med plats för 400 patienter. Samma antal kommer att rymmas vid Upsala hospital, då dess under byggnad varande nya afdelningar blifva fullt färdiga. Dernäst i storlek komma Vadstena, med 360 sjukplatser, Stockholms, med 260, Hernösands, med 221, Vexiö med 220, Malmö, med 175 (numera, sedan Lunds öppnades, en asyl för obotlige), Göteborgs, med 170, Nyköpings, med 70, och Visby, med 30 platser. 1880 vårdades å hospitalen tillsammans 2,185 sjuke, näml. 1,130 män och 1,055 qvinnor. De nyintagna under året voro 458, deraf 237 män och 221 qvinnor, de till helsan återställda 136, näml. 68 män och 68 qvinnor, förbättrade 84, oförbättrade eller obotlige 56, döde 88. Vid årets slut qvarlågo 1,821, af hvilka 54 tillhörde första, 278 andra, 1,356 tredje betalningsklassen och 133 icke erlade någon afgift. Af de qvarliggande voro icke mindre än 130 s. k. kriminalpatienter (106 män och 24 qvinnor), af hvilka 29 voro tilltalade för mordbrand, 25 för stöld, 34 för våld eller mord, o. s. v. Beträffande de vårdades stånd och yrke visar sig, att bland de jordbrukande samhällsklasserna (ståndspersoner, bönder, jordtorpare, tjenare och daglönare) som vanligt förekommit de flesta sjukdomsfallen, nämligen 800. Af tjenare och daglönare icke tillhörande jordbruksklassen vårdades 226 (65 m. och 161 qv.), af fattighjon 188, af studerande vid universitet och elementarläroverk 49. Sammanlagda kostnaden för sjukvården, med undantag af utgifter för byggnader, reparationer och onera, uppgick till 745,658 kr. 90 öre, utgörande i medelkostnad för hvarje person för dag 1 krona och 14 öre samt för år 416 kr. 64 öre. Hospitalens tjenstemän och betjente voro 233, så att på ungefär hvar 9:de patient kom en väktare. Hospitalen, som alla äro statens egendom, underhållas dels genom statsanslag (500,000 kr. 1880), dels genom patienternas afgifter, hvilka s. å. uppgingo till 364,085 kr. (de intill utgången af år 1883 fastställda afgifterna äro 2 kr. om dagen för första, 75 öre för andra och 50 öre för tredje klassen), dels genom diverse smärre inkomster. -- Enligt "K. M:ts nådiga stadga angående sinnessjukes behandling och vård af d. 5 Mars 1858", den s. k. hospitalsstadgan, föres närmaste styrelsen öfver hvarje hospital af en direktion, bestående af landshöfding och biskop i det län och det stift, inom hvilka hospitalet är beläget, samt 4 af K. M:t förordnade ledamöter. (Stockholms hospitals styrelse utgöres af öfverståthållaren och 5 af K. M:t utsedda ledamöter. Den för hospitalet, lasarettet och kurhuset i Visby gemensamma direktionen består, enl. k. skrifv. d. 23 Maj 1879, af landshöfdingen, biskopen, provinsialläkaren i Visby och 6 ledamöter.) Öfverstyrelsen öfver hospitalen uppdrogs 1876 åt Sundhetskollegium, hvilket följande året ombildades till Medicinalstyrelsen. -- I Sverige finnas dessutom några få privata anstalter för sinnessjuka, nämligen Billbergs i Stockholm, fröken Hermanssons i Malmö och fröknarna Blombergs vid Vångelsta, nära Upsala.
I Norge finnas dels stats-, dels kommunala, dels privatanstalter, nämligen trenne statsanstalter: vid Gaustad, nära Kristiania, för 330 patienter, vid Rotvold, nära Trondhjem, för 200, och vid Ed, nära Kristianssand (nyss färdig), för 150. Kommunala anstalter finnas i Kristiania (tvänne), i Kristianssand, Stavanger, Bergen och Trondhjem. Slutligen finnas i Bergen två rätt betydande privatanstalter: Rosenbergs, med 160 platser, och Möllendals, med 56. Samtliga dessa anstalter kallas asyler och kunna tillsammans mottaga omkr. 1,200 patienter. -- Danmark eger fyra offentliga anstalter för sinnessjuka, nämligen på Själland S:t Hans hospital vid Bistrup, på Fyen Vordingborgs samt på Jylland Viborgs och Aarhus' anstalter. Af dessa tillhör den förstnämnda Köpenhamns kommun, hvaremot de öfriga tre äro statsanstalter. Den vackraste och mest betydande är anstalten vid Bistrup, med ett härligt läge vid en hafsvik straxt utanför Roskilde. Den är delad i trenne skilda afdelningar: en "kuranstalt" för 130 patienter af båda könen, i hvilken nya, botliga former mottagas, en "plejeanstalt" för omkr. 300 qvinnor med kroniska och obotliga sjukdomsformer samt en dylik plejeanstalt för 340 män, den sistnämnda uppförd 1880. Hela inrättningen rymmer således närmare 800 patienter, så att plats finnes för hvar 235:te person af Köpenhamns innevånare. De trenne öfriga anstalterna hafva tillsammans 1,150 platser. Enär dessa räcka till för blott en fjerdedel af Danmarks sinnessjuka (utom Köpenhamns) är man betänkt på deras utvidgning eller anläggandet af en ny anstalt. -- I Finland finnas
blott tvänne hospital, egnade uteslutande till vård af sinnessjuka, nämligen Lappviks sjukhus invid Helsingfors (både kur- och vårdanstalt, för omkr. 200 patienter) och Sjählö hospital, i Nagu socken, för omkr. 80. För öfrigt vårdas en del sinnessjuke vid länssjukhusen på särskilda s. k. dårafdelningar. F. B.