Hübner

Hübner. 1. Rudolf Julius Benno H., tysk historiemålare, f. 1806 i Oels (Schlesien), var en bland grundläggarna af målareskolan i Düsseldorf. 1821 kom han in i akademien i Berlin och vardt 1823 lärjunge hos Schadow, som han 1826 följde till Düsseldorf. Efter att hafva flyttat tillbaka till Berlin for han 1829 till Italien, var 1831 åter i Berlin och 1833 i Düsseldorf, hvarefter han 1839 följde sin svåger Bendemann till Dresden. Han blef 1841 professor vid der varande akademi och 1871 direktör för målningsgalleriet. Död i Loschwitz vid Dresden d. 7 Nov. 1882. - H. utmärkte sig såsom konstnär mera för klart förstånd än skapande fantasi. Dermed sammanhängde äfven hans kritiska förmåga och hans mångsidiga bildning, hvilket allt gjorde honom till en framstående lärare. I början, såsom i det hela Düsseldorfs-målarna, tillgifven den romantiska riktningen, gick han sedan öfver till bibliska ämnen och målade i senare tider äfven betydande historiska bilder. Ur dessa olika klasser må såsom exempel nämnas Isabellas befrielse, efter Ariosto (1828), Ijob och hans vänner (1838, nu i Frankfurt), Den gyllene tiden (1847, i Dresdens galleri; en reproduktion af denna figurrika målning finnes sedan 1866 i Berlins nationalmuseum) och Luthers disputation med Eck (i Dresdens galleri). - Vid sidan af sin omfattande konstnärsverksamhet sysselsatte sig H. jämväl med literära arbeten af konstvetenskapligt och kritiskt innehåll. Han uppträdde äfven såsom skald, med Bilderbrevier der Dresdener galerie (1857), öfversättningar af Petrarcas sonetter ("Hundert ausgewählte sonette Petrarcas", 1868) och flere samlingar dikter. - 2. Ernst Willibald Emil H., tysk språk- och fornforskare, den föregåendes son, f. i Düsseldorf 1834, studerade filologi och fornkunskap i Berlin och Bonn samt gjorde vetenskapliga resor i Italien (1855-57) och Spanien (1860-61). Vid universitetet i Berlin blef han 1863 e. o. och 1870 ord. professor i klassisk filologi. Derjämte är han sekreterare i arkeologiska sällskapet. H:s studier omfatta hufvudsakligen arkeologien, mera specielt epigrafiken, med afseende hvarpå han inlagt stora förtjenster. Bland hans arbeten märkas: Epigraphische reiseberichte aus Spanien und Portugal (1861); Die antiken bildwerke in Madrid (1862); Inscriptiones Hispaniae latinae (1869); Inscriptiones Hispaniae christianae (1871); Inscriptiones Britanniae latinae (1873); Inscriptiones Britanniae christianae (1875). 1. C. R. N.