Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ikarios

Ämne: Sagokonungar, kungar och släktingar · Mytologi och sagohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 450–451 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Ikarios, Grek. forns. 1. I. (Ikaros l. Ikarion), en athenare under sagokonungen Pandions regering, hvilken till lön för sin mot guden Dionysos (Bacchus) visade gästfrihet af denne erhöll vinrankan och vinodlingen. Då I. ville bland sina landsmän sprida kännedomen om drufvans ädla safter och för sådant ändamål rikligen undfägnat några herdar, blef han af dessa ihjälslagen, emedan de, då de kände rusets verkningar, trodde sig vara förgiftade. Hans kropp nedstörtades i en brunn eller nedgräfdes under ett träd, i hvilket hans dotter Erigone i förtviflan hängde sig, sedan hon med tillhjelp af den trogna hunden Maira lyckats finna faderns grafplats. Till hennes åminnelse firades sedermera en landtlig fest, medelst hvilken man säges hafva velat afvända en af Dionysos till straff för det begångna mordet sänd pestsjukdom eller vansinne bland de attiska jungfrurna. Såväl fader och dotter som hunden fingo sedermera sin plats bland stjernbilderna under namn af Arcturus, Virgo och Sirius. - 2. Fader till Penelopeia, Odyssevs' gemål. A. M. A.